Allmänt

Snabb näringslära och näringsfysiologi

2014-06-10 20:02 #0 av: Silvestris

Katten är en köttätare, men vad innebär det? I grund och botten handlar det om att kattens kropp har anpassats till att äta andra djur. Kattens huvudsakliga bytesdjur är smågnagare och i dem finns alla näringsämnen katten behöver.

Skulle du någon gång stöta på en innehållsförteckning över en mus skulle den se ut någonting i stil med denna:

Ingredienser: Hel mus (Mus musculus)
Protein: 55,8%
Fett: 23,6%
Aska: 11,8%
A-vitamin: 578 000 IE/kg
E-vitamin: 100 IE/kg
Taurin: 0,70%
Energi: 5250 kcal/kg

Protein
Proteiner består av aminosyror och är verkligen kroppens byggstenar: de bygger upp muskler, bindväv, hormoner, antikro-ppar osv. Att katten
behöver mycket protein är något som ofta framhålls av kattägare,
fodertillverkare osv. men vad är mycket protein? Vad är det vi jämför med? Jämför vi med hundar och råttor är kattens grundbehov av protein 2 respektive 3 gånger så högt. Råttan behöver 50 g biotillgängligt*
protein/kg mat (5%), hunden 80 g/kg (8%) och katten 160 g/kg (16%).
Det låter ju inte så mycket, men det handlar då om vuxna djurs absoluta överlevnad. En av anledningarna till att katten behöver mer protein än t.ex. råttan är för att den hela tiden bryter ner protein bl.a. för att bilda energi via glukoneogenesen**. En annan är att katten hela tiden förlorar kväve via urinen och detta kväve behöver ersättas (med nytt kväve från protein). Ytterligare en anledning är att katten inte kan syntetisera alla aminosyror den behöver, den behöver t.ex. få i sig taurin via kosten. Hos de flesta djur kan den här proteinnedbrytningen stängas
av, men det går inte hos katten. Katten kan minska på proteinnedbryt-ningen, men den förmågan är mycket begränsad. I kattens ursprungliga miljö är detta inte ett problem eftersom kattens mat är rik på protein, men det gör katten väldigt känslig för proteinfattig mat eller svält. 

De stora organisationerna FEDIAF och AAFCO som utfärdar rekommen-dationer gällande näringsinnehållet i kattmat rekommendera för vuxna katter en proteinhalt om minst 25% respektive 26%. FEDIAF rekomme-ndationer minst 28% för växande katter och minst 30% protein för reproduktiva katter. 

Fett
Det vi brukar kallar fett är egentligen de lipider som i rumstemperatur
har en fast form (t.ex. smör, späck och talg). De lipider som är flytande i rumstemperatur brukar vi kalla oljor. Fett består av bl.a. fettsyror, trigly-cerider och fosfolipider vilket innebär att fett fyller flera olika funktioner i kroppen. Maten behöver innehålla minst 2% fett för att katten ska kunna ta upp de fettlösliga vitaminerna (A, D, E och K). Fettsyror behövs även för att nervsystemet ska fungera som det ska och för att huden ska hållas frisk medan triglycerider kan omvandlas till glycerol som sedan omvandlas till energi via glukoneogenesen. 

Flera av fettsyrorna är essentiella dvs. katten behöver få i sig dem via
maten. Det handlar om linolsyra och α-linolensyra som är essentiella för alla däggdjur. Katten behöver dock även få i sig arakidonsyra och eikosapentaensyra (EPA) eftersom den saknar tillräckliga mängder av det enzym som omvandlar linolensyra och α-linolensyra till EPA respektive arakidonsyra. Arakidonsyra och EFA finns bara i animaliskt fett och därför är det väldigt viktigt med animaliska fetter i kattmat. Av samma anledning är det inte lönt att ge katten tillskott av linfröolja om du vill ge tillskott av Omega 3-fetterna EPA, DHA eller DPA. Då är det fisk- eller sälolja som gäller. 

Både FEDIAF och AAFCO rekommenderar att kattmat (oavsett kattens
livsstadium och aktivitetsnivå) ska innehålla minst 9%, men katten
brukar föredra en fetthalt om ca 25% och den väljer animaliskt fett
framför vegetabiliskt.

Kolhydrater
Katten behöver inte kolhydrater för att överleva dvs. de är inte
essentiella. Däremot kan fibrer av olika slag vara välgörande, inte minst för sjuka katter. Kattens naturliga föda, andra djur, innehåller endast försumbara halter kolhydrater och kattens fysiologi är ganska dåligt anpassad för att hantera stärkelse. Katten saknar det stärkelsespjäl-kande enzymet amylas i saliven, den producerar mindre amylas i bukspottkörteln än hunden och den har inte så mycket stärkelsespjä-lkande enzymer i tunntarmen heller. Trots detta kan katten tillgodogöra sig energi från stärkelse. Höga halter fruktos (fruktsocker) klarar dock inte kattens maskineri av eftersom den saknar ett av de enzym som krävs för att kunna omvandla fruktos till energi. I låga halter är detta inget som skadar katten, men höga halter fruktos kan orsaka diarré hos katten och därför bör man vara försiktig med att ge katten mat som
innehåller höga halter enkla sockerarter (sukros).

Det finns olika sorters fibrer och de kan klassificeras på olika sätt, men vanligast är att man skiljer på lösliga och olösliga fibrer dvs. de klassificeras utefter sin förmåga att lösas upp i vatten. Fibrer (främst lösliga) kan ha en prebiotisk effekt dvs. fungera som mat för de nyttiga bakterierna (probiotikan) i tarmen, men de kan även ha en direkt stoppande eller laxerande effekt. Eftersom kolhydrater inte är essentiella finns inga generella rekommendationer kring hur mycket fibrer eller stärkelse kattmat bör innehålla.

Vitaminer
Det finns fettlösliga och vattenlösliga vitaminer. De fettlösliga (A, D, E och K) kräver fett för att kunna absorberas i tarmen och eventuellt överskott lagras i kroppen medan ett överskott av vattenlö-sliga vitaminer försvinner ut med urinen. Det för med sig två viktiga konsekvenser:

1. Kroppen kan ladda upp med fettlösliga vitaminer och behöver således inte ett dagligt intag av dem. Baksidan är att fettlösliga vitaminer relativt enkelt kan överdoseras.
2. Vattenlösliga vitaminer kan lagras i mycket liten omfattning och överskott går huvudsakligen ut med urinen så de måste tillföras dagligen. Pga. detta är de mycket svåra att överdosera.

Fettlösliga vitaminer
A-vitamin: Katten kan inte tillverka retinol (”färdigt” A-vitamin) av
karotenoider som vi finner i vegetabilier (t.ex. i morötter). Det innebär att katten måste få i sig retinol via födan. Retinol förekommer inte i vegetabilier utan endast i animalisk vävnad, t.ex. lever är väldigt rik på retinol. A-vitamin behövs för att kroppens vävnader ska kunna mogna, det är inte minst viktigt för immunförsvaret. För mycket A-vitamin kan leda till skelettdefekter och nedsatt njur- eller leverfunktion, men det är ganska svårt att orsaka ett överskott eftersom katten har en väldigt hög toleransnivå för A-vitamin. AAFCO har satt en miniminivå på 5000 IE/kg och en maximumnivå på 750 000 IE/kg så det är ett väldigt brett spann.
D-vitamin: Katten kan inte, som människan, tillverka tillräckligt med D-vitamin i huden med hjälp av solens strålar utan även i detta fall måste behovet tillgodoses via födan. D-vitamin har en mycket viktig reglerande funktion i skelettets uppbyggnad vilket innebär att både underskott och
överskott främst visar sig i form av skelettdefekter.
E-vitamin: E-vitamin är antioxidant dvs. det skyddar kroppens cellmem-bran från att oxidera och gå sönder. E-vitamin finns både i vegetabilier och animalier, men främst i vegetabilier. Kattens grundläggande behov av E-vitamin är dock inte särskilt stort, bara 30 IE/kg (jämför med minimum för A-vitamin dvs. 5000 IE/kg). Behovet varierar dock efter kostens sammansättning. Ju högre andel fleromättade fetter maten
innehåller (t.ex. Omega 3) ju högre blir behovet av E-vitamin.
K-vitamin: Det här vitaminet är livsviktigt eftersom det behövs för att blodet skall kunna koagulera, men det behövs även för skelettes mineralinlagring. En frisk katt tillverkar och absorberar allt K-vitamin den behöver i tjocktarmen så normalt sett behöver vi inte tänka på detta vitamin.

Vattenlösliga vitaminer
B-vitaminkomplexet: Här finner vi ett flertal olika B-vitaminer och de klumpas ofta ihop eftersom de har många liknande egenskaper och funktioner. De behövs i energimetabolismen, i proteinsyntesen, för att producera hormoner som t.ex. epinefrin och serotonin mm. Brist på B-vitaminer kan orsaka en rad olika symptom bl.a. tillväxt-problem, dermatit, katarakt och neurologiska förändringar (t.ex. demens). B-vitaminerna finner vi huvudsakligen i animalisk vävnad, men även i jäst och i fullkornsprodukter. 
C-vitamin: Katten tillverkar all C-vitamin den behöver själv, men är intressant att nämna pga. dess antioxidanta egenskaper. Det är möjligt att tillskott av C-vitamin kan minska risken för vissa typer av cancer och hos människa har det visat sig att högt intag av C-vitamin minskar
risken för sjukdomar i munhålans vävnader.

Mineraler
Här finner vi ett flertal oorganiska ämnen och det blir allt för omfattande att gå igenom dem alla så jag grupperar upp några av de ”viktigaste”.
Kalcium och fosfor: Dessa mineraler är de huvudsakliga byggstenarna i
kattens skelett. Kalcium och fosfor binder till varandra och bildar kalciumfosfat vilket i sin tur är den huvudsakliga beståndsdelen i skelettet. Det viktigaste med dessa mineraler är kanske inte exakta
mängder utan snarare förhållandet kalcium till fosfor (Ca/P-kvoten). Skelettet innehåller ungefär 2 ggr så mycket kalcium som fosfor. Eftersom de bygger upp skelettet tillsammans spelar det ingen roll att katten får i sig en massa kalcium om den har brist på fosfor, mineralerna kan bara bygga upp så mycket kalciumfosfat som halten fosfor tillåter. En bra Ca/P-kvot är 1,2-1,5 ggr så mycket kalcium som fosfor. Kött är väldigt rikt på fosfor och kattens naturliga kalciumkälla är ben. Ger du dina katter (i synnerhet växande katter) kött är det jätteviktigt att du balanserar upp med kalcium. Långvarig obalans i Ca/P-kvoten kan leda till benskörhet. 
Natrium, klorid och kalium: Dessa är viktiga elektrolyter som reglerar
kroppens vätskebalans. De finns i tillräckliga mängder i kött och normalt sett finns ingen anledning att oroa sig över dessa mineraler. Vid vätske-brist (och ibland vid sjukdom) är det dock viktigt att se till att katten får i sig dessa elektrolyter. Vätskeupptaget är nämligen inte särskilt effektivt om det råder brist på elektrolyter. Vid sjukdom eller värme kan det vara bra att satsa på vätskeersättning istället för på vatten.
Järn, koppar och zink: Dessa är mikromineraler (även kallade spårämnen) och de är involverade i en mängd biokemiska reaktioner i kroppen. De behövs ofta för att kroppens enzymer ska fungera som de ska. Järn fyller även en väldigt viktig funktion i kroppens syresättning då den ingår i proteinerna hemoglobin och myoglobin som syresätter blodet och musklerna. Alla dessa spårämnen finns i kött. Järn från kött är det som katten bäst tar upp.

Katten är ett fantastiskt djur med många egenheter, så även när det
gäller hur deras kroppar fungerar. Nu har jag bara skummat på toppen av allt som finns att lära sig om kattens näringsbehov och hur kattens kropp fungerar, men jag hoppas att denna korta översikt har väckt din nyfikenhet.

*Den halt av ämnen som tas upp av kroppen och når målvävnaden dvs.
som gör sitt jobb i kroppen.
**Den process som omvandlar protein och fett till energi i levern och
njurarna.

Referenser
Association of American Feed Control Officials (2008). 2008 Official Publication Official Publication. Association of American Feed Control Officials

Dierenfeldt, E. S., H. L. Alcorn och K. L. Jacobsen (2002). Nutritient Composition of Whole Vertebrate Prey (Excluding Fish) Fed in Zoos of Whole Vertebrate Prey (Excluding Fish) Fed in Zoos. Beltsville, MD: U. S. Deparment of Agriculture (Elektronisk)
http://www.nal.usda.gov/awic/zoo/WholePreyFinal02May29.pdf (2012-06-01)

FEDIAF – The European Pet Food Industry Federation (2011). Nutritional Guidelines for Complete and Complementary Pet Food for Cats and Dogs. (Elektronisk) http://www.fediaf.org/self-regulation/nutrition/
(2012-06-05)

Hand, M. S., C. D. Thatcher, R. L. Remillard och P. Roudebush (2000). Small Animal Clinical Nutrition, 4th Ed. Mark Morris Associates

Horrobin, D. F. (1993). Fatty Acid Metabolism in Health and Disease: The Role of Δ-6-desaturas. American Journal of Clinical Nutrition 57 (suppl):
732-737

Quinton, R. R. och J. G. Morris (2008). Some Highlights in Elucidating the Peculiar Nutritional Needs of Cats. Journal of Feline Medicine and Surgery 10(1) of Feline Medicine and Surgery 10(1)

Turner, D. C. och P. Bateson (2000). The Domestic Cat: The Biology of its Behaviour. Cambridge University Press

Anmäl
2014-06-10 20:09 #1 av: Grodan

Tummen upp

__________________________________________________

Värd 4 mus-ifokus - Välkommen!   <:3 }~~~  arinella´s råttuppfödning

Anmäl
2014-06-10 22:42 #2 av: Thaeri

Något är off med layouten, kan ni fixa så att textstorleken blir mer normal?

Anmäl
2014-06-10 22:59 #3 av: Wony

Jag funderar på näringsvärdesexemplet över mus... För går jag enligt det och räknar fram hur många gram mus Chili skulle behöva en vanlig dag med hjälp av formlen på kattstatus, skulle det bli kring 36 gram. Med tanke på att kan slänger i sig sisådär 2-3 sorkar om dagen kom jag fram till att det inte alls kan stämma. 

Blev det något tok där månntro, eller har man angett energi i 1kg torrsubstans av mus? Funderar

Anmäl
2014-06-11 09:20 #4 av: Silvestris

Layout fixad.Glad

Anmäl
2014-06-11 09:27 #5 av: Silvestris

#3

Alla värdena uttrycks i torrsubstans. 36 g i torrsubstans skulle alltså i praktiken utgöra ca 100 g färsk mus och en mus väger 20-30 g så det låter rimligt. Skämtar

Anmäl
2014-06-11 10:50 #6 av: Wony

#5 Jag räknade om kcal-värdet till färskt, och då blev det genast rimligare. Då skulle Chili äta ca 120g och Lillan ca 100g. Fast jag kan ändå inte låta bli att tycka att det känns rätt lite, med tanke på hur de glufsar i sig sorkar på löpande band och inte går upp i vikt. Skämtar

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.