Allmänt

Katthems kampanjer angående "hemlösa" katter

2015-08-26 09:42 #0 av: Björne33

Jag tror helt enkelt inte på att problemet ser ut som det målas upp. Jag anser till och med att katthem bidrar till huskattens dåliga status genom sina konstanta kampanjer, som inte bara tar upp problem med hemlösa katter utan som ger en bild av att det är mer regel än undantag att människor använder katter som ”slit och släng” objekt.  Jag tror inte det är så. De flesta människor som skaffar husdjur älskar dem obetingat och man fäster sig lika mycket och lika starkt vid en katt som vid en hund. För mig är att påstå något annat rent skitsnack.

Jag har jobbat extra som volontär på ett katthem. Många katter som de fick in var: Katter efter någon som dött (de flesta vet inte, när de skaffar katt, att en katt lever betydligt längre än en hund) och omplaceringskatter. Ungefär hälften var ”frispringande katter "som någon ringde om och ville att katthemmet skulle hämta. Av dessa ”frispringande” katter var 80 % misstänkt välskötta och i ungefär 20 % av fallen ringde det en orolig ägare och frågade om vi fått in en katt som motsvarade deras beskrivning (ovanligt ofta faktiskt ”innekattsägare” vars katt smitit ut eller ramlat ner från ett fönster/balkong. ). Det fanns bara ett katthem i området. Jag gissar att i storstadsområdena är det mindre självklart att ringa till katthem när man blir av med sin katt. Man sätter upp lappar… Det Katthem jag ”jobbade” på var litet och dåliga på att annonsera om inkomna katter. Hemsidan var inte direkt prio ett, utan de som engagerade sig ville antingen vara jourhem och ta hand om kattungar eller vara ansvariga för att välja ut nya ägare. En del tyckte det var roligt att hålla loppis o dyl.  Polisanmälan innehöll ofta bara information som ”vit katt hittad någonstans i staden”.  Ibland hade katterna som beskrevs som hemlösa,  ägare som av grannar bedömts som olämpliga husdjursägare. Katthemmet tog alltid sådana påståenden för fakta. Jag tycker att det var mer  svårbedömt om de var det eller inte. Många ”kattälskare” har för vana att mata nyfikna utekatter som vill komma in i deras hem och titta. Bästa sättet att se till att katten kommer tillbaka…   ”Alltså, hungriga, hemlösa, misskötta…” Många kattälskare anser att om katten inte behandlas enligt deras egna principer så är de felbehandlade och misskötta(innekattsägare anser att alla utekattsägare är dåliga osv) De 20% katter som var misskötta eller helt uppenbart hemlösa avlivades nästan uteslutande eftersom de antingen var för aggressiva eller för skygga för att någon skulle vilja köpa dem. Under min period på katthemmet passerad ett par hundra katter. Av dem var det under 10 som kom in som helt uppenbart misskötts av sina ägare (två hade lagts i plastpåsar och slängts i soporna, vad är det för människor som gör på det viset, helt obegripligt)   Många katter bodde alltför länge på katthemmet eftersom alla nya ägare skulle godkännas av ett par fanatiska innekattsanhängare(som också hade synpunkter på civilstånd, fönsterkarmar, ”kattvana” (Tänk efter nu, ni har alla haft många katter, men är ni egentligen så mycket ”bättre” nu än när ni tog hand om er första katt? För mig handlar det om kärlek) och ”utseende”, hos köparen . De avlivades då för att katthemmet inte skulle få sitt tillstånd indraget av länsstyrelsen. Kattungar fanns alltid på medlemmars jourhem och kunde inte ”betittas förrän de kom till katthemmet efter att de fyllt minst!! 12 veckor. De presenterades inte ens på hemsidan. I ungefär hälften av fallen hann de bli vuxna katter innan ett hem hittades. Ibland fick de avlivas av ovanstående orsak.

En sak som vi inte får glömma med katthemmen är att det är ”självutnämnda” experter som engagerar sig. Det finns inget krav på utbildningsbakgrund, ingen avgörande bedömning förutom deras egen bedömning av sina egna ”kvalifikationer” utan bara ett ideellt engagemang och önskan att omge sig med katter

Anmäl
2015-08-28 15:43 #1 av: eskils

Du skriver:

"Många katter bodde alltför länge på katthemmet eftersom alla nya ägare skulle godkännas av ett par fanatiska innekattsanhängare(som också hade synpunkter på civilstånd, fönsterkarmar, ”kattvana” (Tänk efter nu, ni har alla haft många katter, men är ni egentligen så mycket ”bättre” nu än när ni tog hand om er första katt? För mig handlar det om kärlek) och ”utseende”, hos köparen . De avlivades då för att katthemmet inte skulle få sitt tillstånd indraget av länsstyrelsen. Kattungar fanns alltid på medlemmars jourhem och kunde inte ”betittas förrän de kom till katthemmet efter att de fyllt minst!! 12 veckor. De presenterades inte ens på hemsidan. I ungefär hälften av fallen hann de bli vuxna katter innan ett hem hittades. Ibland fick de avlivas av ovanstående orsak."

(min fetstil) 

Det låter lite konstigt med en länsstyrelse som kräver att ett katthems friska katter och kattungar ska avlivas efter en viss tid. Såg du det kravet skrivet någon gång? Vilket katthem eller vilken länsstyrelse är detta?


Anmäl
2015-08-29 07:13 #2 av: Björne33

Enligt de regler som finns för katthem får en katt inte vara hur länge som helst på ett katthem. Jag har för mig att det är 3 månader. Efter det måste de, om de fortfarande finns kvar flytta till jourhem. Länsstyrelsen gör kontroller ungefär en gång per år, även om länsstyrelsen var något flexibla och kanske inte höll fast vid det enligt bokstaven så om en katt varit där för länge fick katthemmet bakläxa och skulle lösa kattens situation så fort som möjligt och redovisa för länsstyrelsen vad som gjorts innan tillstånden blev förlängt. Att flytta dem till jourhem gick inte. De jourhem vi hade knutna till katthemmet fungerade inte så. De tog in någon enstaka katt ett par dagar om det var tillfällit fullt på katthemmet. I andra fall så ville de själva välja vilka katter de hade hemma. Ofta var de jourhem åt samma katt/katter i flera år. Katten presenterades oftast  inte på hemsidan. I många fall var det kattungar som gällde, som sagts.

Anmäl
2015-08-29 12:01 #3 av: kattöga

Intressant läsning....! Följer denna tråd. 

Har ingen erfarenhet själv, utom den att ett katthem endast ville ha kattungar, inte vuxna, när jag ringde om några vildfödda katter (mamma + 3 ungar).

Anmäl
2015-08-30 12:28 #4 av: LinaLj

#2 Det är en sanning med modifikation. Enligt lagen får en katt vistas på en mindre yta i 3 månader (1,5 kvm, vilket är väldigt litet om man tänker efter). Efter de 3 månaderna så får katten bo kvar på katthemmet men måste då ha tillgång till en större yta (6 kvm, det är inte så väldigt stort det heller). Så att säga att man tvingas avliva dem för att de inte får bo efter 3 månader är inte helt sant. 

Anmäl
2015-08-30 13:42 #5 av: eskils

#2 Men du skrev ju i #0 att Länsstyrelsen krävde att katterna och kattungarna avlivades efter en viss tid. Var det inte så? 

Det måste ha varit åratal sedan du var volontär på ett katthem, eller så ljög katthemmet för dig. Eller så var det uselt katthem som på eget bevåg avlivade katterna.  Eller så har du fått det om bakfoten.

Djurhemsföreningen hade tidigare en bestämmelse som löd:

"Inget djur bör stanna på djurhemmet längre än 3 månader. Djuret bör inom denna tid omplaceras eller avlivas".

Efter många protester från engagerade kattvänner och kattföreningar ändrades denna skrivning i mars 2011 till:

"Inget djur bör stanna på djurhemmet längre än 3 månader. Djuret bör inom denna tid omplaceras."

http://hittekatter.ifokus.se/discussions/5082783588f47212f1017718-djurhemsforeningen-stadgar-riktlinjer

Visst finns det katthem av skiftande kvalitet och trygghet för katterna. Svekatts katthem och andra som tillämpar No-Kill-principen är de bästa.

Och visst finns det avlivningsglada Länsstyrelser, men de brukar väl inskränka sig till de katter som de själva äger, och har fångat in. Inte katter som ägs av en förening?

Undrar fortfarande vilket katthem och vilken Länsstyrelse du talar om.


Anmäl
2015-08-30 19:39 #6 av: Björne33

#4Intressant, Alla burarna hade dock samma storlek på det katthem där jag var volontär

#5 Jag säger inte att länsstyrelsen kräver att katter avlivas, någonstans, läs igen. Ja katthemmet avlivade på eget bevåg katter som de av olika anledningar inte kunde få sålda, av den enkla orsaken att de inte kunde lösa situationen för katterna på något annat sätt, det är vad jag säger. De som hade jourhem var inte villiga att ta in dessa katter eftersom de då inte skulle ha möjlighet att ta emot andra katter som de ville ha eller katter med kattungar.

Jag började att skriva på en synisk kommentar om alla saker jag tyckte inte fungerade och hur underligt verksamheten bedrevs, men eftersom det inte är det som är min poäng så har jag tagit bort det  igen och skriver istället:

Poäng nr 2 i mitt första inlägg var att det  är frivillighetsarbete som verksamheten bygger på oavsett katthem. Det finns inga krav på utbildning eller lämplighet för att utföra olika arbetsuppgifter på de allra flesta katthem. (motsäg mej gärna). Allt som behövs är tid och lust att ha med katter att göra. Allt är upp till slumpen.  Personerna som utför olika arbetsuppgifter kan vara lämpliga likväl som olämpliga för att göra detta. Ingen som vet… (det sagt, om du jobbar gratis så är det faktiskt inte så konstigt att du vill ha synpunkter på vad du ska göra och inte vill göra sådant du tycker är tråkigt)

Poäng nr 1 var; att jag ser på den information som katthem sprider som propaganda till stor del och tycker inte den bygger på verkliga förhållanden. De bidrar till huskattens dåliga värde och status.

Anmäl
2015-08-30 20:33 #7 av: [helga21]

För att få tillstånd till att bedriva katthemsverksamhet krävs viss kunskap och du behöver ett § 16-tillstånd.

Anmäl
2015-08-30 23:30 #8 av: LinaLj

#6 precis som #7 säger så krävs det tillstånd från länsstyrelsen om man regelbundet omplacerar fler än 4 katter. För att få ett tillstånd krävs att man har kunskap inom:

(Källa; Jordbrukasverket)

Så det är inte riktigt så enkelt att vem som helst som gillar katter bara kan öppna sina dörrar och sätta igång. Att inte alla inom organisationen har samma utbildning är en annan sak. Så är det ju inom de flesta organisationer, Volvos VD sitter på helt andra kunskaper än tjejen som skruvar ihop motorn.

Din första punkt ser jag inte riktigt logiken i. Varför skulle katthemmen (eller snarare deras personal) medvetet försämra statusen för katter? Jag kan hålla med om att det finns mer eller mindre seriösa katthem. Men inte ens de mest oseriösa som jag råkat på tycker att det i grunden är ett nöje att behöva ta hand om all dessa katter, ständigt vända på varenda liten krona för att få ekonomin att gå ihop, se en ständig ström av magra, toviga, skadade katter komma genom dörren och veta att det enda sättet att rädda dem är genom att försöka tigga ihop till veterinärräkningarna från en liten men trogen skara donatorer.

Vad menar du skulle vara katthemmens mål med att sänka kattens status?

Jag har för det mesta stött på engagerade, ödmjuka och trevliga människor när jag har besökt eller arbetat med katthem. Jag har direkt erfarenhet av 4 katthemsorganisationer utspridda över den södra delen av Sverige. Jag har haft kontakt med ytterligare kanske 10. Och som sagt, det finns organisationer som inte är seriösa, det finns även organisationer som har som mål att vara seriösa men som helt enkelt blir sår översållade med katter och folk som ber om hjälp att de blir oseriösa av ren stress.

Vad man kan göra är att alltid anmäla de oseriösa organisationerna till länsstyrelsen. Det hjälper ju inte att sitta här och berätta om hur hemska de är. Frågan är snarare vad gjorde du för att ändra på situationen för katterna? Nästa steg är ju att sluta stödja en sådan organisation och att berätta för andra inom kattvärlden hur det ligger till så att man kan hjälpa organisationen på fötter eller i värsta fall se till att ingen stödjer den.

Jag har under 10 års tid arbetat som volontär på katthem, hjälpt till med pappersarbete, jag har varit webbansvarig och till och från stödhem. Just nu är jag stödhem för en organisation som kanske inte helt uppfyller de kraven jag önskar att ett katthem skulle göra. Det beror på att de har för många katter och för lite personal så att ärenden lätt hamnar mellan stolarna. Jag sitter just nu och stöter och blöter om jag därför ska ta och adoptera de två katterna jag har och dra mig undan organisationen eller om jag ska hugga i och hjälpa till att få det hela på fötter.  

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.