Hah är man uppväxt med katten är det en självklarhet, att katten sedan hatar alla människor förutom mig gör det ännu lättare. Plus att båda hade speciell kroppsform och personlighet. Dessutom skulle hunden aldrig accepterat att en annan katt kom in i huset! Dock finns ingen av katterna jag växt upp med i livet längre. :(

Klart att man känner igen sin egen katt.

Även om de ser exakt likadana ut, så skulle man självklart märka på personligheten att det är en annan katt. Och dessutom finns det ingen katt som ser exakt ut som mina. Visst kan man se fel på avstånd men att man skulle råka ta in fel katt låter bara sjukt för mig.

Undrar om den som kommit med det påståendet känner igen sina egna barn/släkt etc… de går ju ut, tänk om de blivit utbytta 😡Självklart känner jag igen mina egna katter trots att de är svartvita bägge två… 🙂

Vad konstigt! Ingen har röstat på att de inte har koll på sina katter. 🤔

..eller inte. 😎

Jag är bara så trött på alla fördomar som finns om utekatter och deras ägare. Folk tror ju inte man ser om katten äter eller om den blir sjuk.

Jag upphör aldrig förvånas av vad folk får för sig längre. Undrar vart X fick det ifrån. 😟

Även om jag och min man brukar skämta "kolla där är Gimla" då vi ser en katt med "likadan" teckning (långhårig svart katt som har en vit "haklapp") så känner man ju igen ens katt på mer än bara utseendet även om katten skulle se exakt likadan ut.

Foton skulle man kanske kunna ta fel på däremot om den andra katten har samma teckning.

Min katt hade varit den som suttit i ett hörn och morrat och fräst åt de andra katterna ;) Vår ena katt fick en gång kattungar som ser exakt likadana ut förutom att den ena är mindre och kan jama, vilket inte den andra kan. Det var ofta man tog fel då den mindre katten flyttade till grannen så det blev att man sa fel namn när man såg katten men man märkte ju ganska så direkt att det var grannens katt och inte våran.

Känner igen mina katter! Även om dom har vanliga utseenden. Men det finns alltid små, om än nästan subtila, kännetecken som man känner igen om inte annat. Läten och beteendemönster hjälper ytterligare till. Och deras respons på en går ju inte att ta miste på!

Om det skulle vara sant att vi kattägare "lätt" skulle kunna ta miste på om det var vår katt eller nån annan katt, då undrar jag hur föräldrar med enäggstvillingar gör? Måste barnen ha namnlapp på sig hela livet? 

Nehepp! Jag känner igen mina katter! Tveklöst!

Känner lätt igen mina katter! Deras personligheter är något jag känner igen även om det skulle komma in en identisk lika katt på gården. Likväl som mina katter känner igen mig och resten av familjen.

känner igen kissen som är min syster så pass väl att jag även skulle se om det var han om så pulsen hade upphört lika väl som jag minns min sippo och phobos som ingen av dem längre finns kvar i livet

Undra vad Gimla är då med tanke på att det inte finns andra katter i närheten, en hare kanske?

Ha! Klart man känner igen sina katter!!! 🐱 Och de känner igen mig…I ett hav av människor…🙂

Nu blev jag faktiskt lite osäker.. Är det verkligen samma gubbkatt som har kommit varje dag i 11 år? Märker att den blivit lite tjurigare det senaste, kanske utbytt mot en i samma färg? Skämt åsido, såg också den tråden. Väldigt märkligt påstående.

Självklart känner jag igen mina katter men jag har hamnat i en ny situation nu då vi har en helsvart katt (Lakritz) och han har så att säga inte det minsta kännetecken men jag hade givetvis känt igen hans sätt och speciella egenheter.

Jag har visserligen ingen katt men är kompis med flera utekatter i trakten… självklart känner jag igen dem, och de mig.

Självklart jag känner igen honom, har har sina speciella tecken :)

Jisses… vi har inne/utekatter (de kan själva bestämma) och vi kan höra på stegen vilken katt som kommer om vi sitter o tittar på Tv och de kommer in.  Eller rösten (Elvis meddelar tydligt att nu är han inne).  Och de kommer när man visslar på dem.

Vi kan tom höra när Elvis kommer med byte (han morrar liksom) eller när Jason ser en annan katt genom fönstret, eller när de vill kela, eller när de vill ha mat, eller….

Självklart känner jag igen mina egna katter.
På håll kan jag ta misste på min röda och grannens röda men inte på nära håll 🙂

Vad var det för en tråd när man påstod det?

#20 Tror TS syftade på den här tråden, börjar på #8 

http://katter.ifokus.se/discussions/553d106ece12c43a0400307a-hur-gammal-kan-en-katt-blir

#21: aha. Då tänker jag att den personen kanske syftar på mer eller mindre vanskötta katter hos ointresserade ägare. Men sådana kattägare kanske inte skriver här.

#22 Fast personen menade ju på att världens äldsta katt inte var samma katt som från början och den var ju faktiskt väl omhändertagen av sin ägare.

Jag skulle tro att de som mest nagelfar detalj för detalj vad någon har skrivit på sådana här ställen ofta är andra än skribenten själv.

Oavsett det, jag kan själv tänka mig att inte alla olämpliga kattägare (inklusive sommarkattägare) känner igen sin katt.

En annan sak jag kom att tänka på är hur det vi brukar kalla ansiktsblindhet (prosopagnosi) kan funka gentemot andra än människor.

Jag blev så himla sugen på att skriva nåt om att världens äldsta person måste varit utbytt då med också då eftersom folk inte blir så gamla. 

Men jag kände att jag orkade bara inte. *facepalm*

#25 Bra skrivet! :)

Jag har visserligen inga utekatter, men jag är alldeles säker på att även de flesta utekattsägare känner igen sina katter, oavsett färg eller teckning. Jag såg tråden TS refererar till och som ägare till huskatter, varav två bruntigrerade tjusiga missar, kände jag ett styng av avsky till personen som hävdade att det var en så "vanlig" färg att man helt enkelt skulle kunna byta ut en av dem utan att det märktes. Jag kan garantera att jag skulle kunna känna igen mina bruntigrerade katter bland hundratals andra av samma färg och teckning. Inte bara på utseendet, även röst och rörelsemönster är ju helt olika.

Och det är ju inte bara det att vi känner igen dem. De känner igen oss också.

Det är ju samma som att man skulle kunna byta ut en brunmaskad siames mot en brunmaskad siames, eller en ragdoll mot en ragdoll. Eller någon annan ras med samma ras och färg eftersom de rent av avlas för specifikt utseende. Doesn't make any sense.

#24 Jag är ansiktsblind med människor men inte med katter 😃! Det hade jag aldrig tänkt på innan.

#30 Det var intressant!

#30 Jag är likadan😃 Människor tar det mig evigheter att lära mig känna igen om jag alls gör det, men katter, hundar och andra djur känner jag direkt🙂

Nu är ju visserligen Burmor inte jättevanliga i mitt område (och absolut inte som utekatter), men visade du mig hundra bilder på chokladbruna burmor skulle jag ändå känna igen min egna. Bara för att en katt är av samma färg/ras som en annan betyder de ju inte att de är kopior. Jag skulle känna igen mig katt på färgnyansen, uttrycket i ansiktet, ögonfärgen, hur katten rör sig, överskottspäls/fett/hänget på buken etc.

Skulle antagligen känna igen mina vänners hundar/hästar/katter om de kom promenerandes förbi huset också, även om jag bara träffar de några gånger per år.

Jag känner igen mina vänners och familjemedlemmars katter men inte alla mina syskonbarn🎧 Ungar ser ju likadana ut när de är må😊

Skrattade högt för mig själv åt första alternativet! 😂Så klart man känner igen sina katter. Jag har fem stycken varav fyra är svarta. Men väääldigt olika i både utseende och sätt. Jag får ofta frågan hur jag kan hålla skillnad på dom. Eh, genom att titta på dom. 🤔

#34 Haha jag är lite samma … I min skola har alla under 16 skoluniform och för mig ser alla exakt likadana ut, det är ett myller av brunetter och kanske en tredjedel blondiner. Lite som att försöka se skillnad på myror.

Djur har däremot aldrig varit något större problem, bortsett möjligtvis från helsvarta katter 😃

#36 Håller helt med i myrjämförelsen^^ Svarta katter går aldelles utmärkt för min del^^ Pappa har två som är släkt och dem kan jag se skillnad på på håll😛 Människor kan jag prata med utan att veta vem jag pratar med😂

Jag känner absolut igen vår katta, både på teckning, ögon, öronen (hon har en rivskada i höger öra från ett slagsmål med en av de förvildade katterna som finns här) och hennes "posture", hennes sätt att gå, hennes "prat" osv. Inte en chans att jag skulle missta en annan katt för vår.

Kom att tänka på att det heller aldrig varit några problem för mig att skilja mina katter åt mitt i natten när det är kolsvart, när en katt hoppar upp i sängen brukar det räcka med några klappar för att ta reda på vem av dem det är.

Bra exempel. En gammal bild före min tid. Och jag känner igen de två jag känner utan problem! 

Och den högst till höger är George. Han levde till 8 då han blev paralyserad i ryggen av en olycka. 

Och den grå är Old Tom i mycket yngre ålder. Han är runt 10 nu. Den till höger alltså, katten till vänster känner jag inte igen. ;) 

Men så himmelskt söta! 😍 Vilka fina bilder!

#41 Älskade den bilden så var tvungen att dela (med mikes tillstånd på första bilden, de andra två är mina bilder). :) Men om jag kan känna igen en katt som är 10 år och varit i så många slagsmål att han är strimlad när jag bara känt honom 2 år trots att bilden är säkert 8 år gammal så borde det bevisa något tycker jag. :)

Jag förstår ju att man visst känner igen sina katter för de har ju oftast någon speciell teckning som min Moritz som har en liten trekant vid nosen och ena tassen fram har han en svart trampdyna på"pektån" medan de andra är vita.

Men för första gången nu så har vi som sagt en helsvart katt. Det finns inte ett strå av någon annan färg och jag ska erkänna att jag kanske efter 10 år kanske skulle ha svårt att känna igen honom mer än på sättet och att han är en väldigt liten katt.

Jag känner igen Old Toms runda ansikte, korta nos, och ögonfärg samt hur han kisar. :)

Helt klart känner jag igen dom!
Sen kan jag bli lurad på långt håll om jag ser en katt som liknar mina, men väl nära så är det inga problem^^

Det var väl ett väldigt konstigt påstående. Det är klart att jag vet hur dom ser ut, rör sig, låter osv. Har haft mina två katter hos mig i åtta och tio år. "Utbytta utan att ha märkt det"…Det måste vara ett skämt eller bara försök till att försvara sitt synsätt att katter mår bäst av att vara inomhus. Brukar inte kalla mina missar utekatter. De är katter. Vill att de ska få leva ett rikt, tryggt o stimulerande kattliv både utomhus och inomhus, i frihet och så långt ifrån faror som är möjligt.

Har inga problem att hitta min katt bland andra. Det finns en med liknande teckning (släkting kanske?) Som kommer och går hos oss. Men jag har inget problem att hitta min även om båda sitter på gården.

Vi skulle ta en bild på vår katt i samma ställning o sen göra ett bildcollage av dom så skulle vi bevisa att varenda katt ser annorlunda ut. 

Alltså då menar jag tex på katter med liknande teckning…typ svartvita katter eller grårandiga katter eller röda katter osv. Om ni förstår vad jag menar?

Jag gör ett försök….här kommer 4 helt svarta katter men som vi ändå alla kan se är olika.Visst är dom lika men man ser skillnaderna. En har brett ansikte en annan har ett rundare ansikte, en har en lång nos o ytterligare en annan har en blick som inte liknar nån annans.

Jag är helt hundra på att dessa fyra katters ägare skulle se vilken av katterna som är deras!  Hade vi alla skickat in våra bilder o någon hade gjort ett collage, så skulle alla vi här på sajten helt säkert kunna peka ut vår katt. Vi som älskar o bryr oss om våra katter kan se skillnaden på dom. Eller vad säger ni?!🙂

#48 Tror du la din poäng perfekt! 👍

Trots att båda är svart/vita och vanliga bondkatter (tjocka sådana) så kan man inte missta sig på att det är ens katter när den ena katten bl.a springer med hundarnas leksaker i munnen, smyger sig på hundarna för att sedan få igång dem till bus, sover på hästryggen när de går i hagarna, attackerar älgar och renar på ängen eller när den andra bl.a slickar en på näsan som ett tok så fort den får chansen, tittar in i ögonen på en när den ligger bredvid en i soffan, jamar och sträcker upp sin tass när man kommer hem ;)

#49  🙂

Min katt liftade med en skåpbil och var försvunnen i 1,5 månad. När han återfanns så trodde flera av mina vänner att jag fått hem fel katt men trots att utseendet förändrats så känner jag självklart igen min älskade katt. Första bilden är Simba efter försvinnandet och andra är Simba ett par dagar innan han försvann.

Nu var ju inte Klara min katt och jag har tyvärr inga bilder på henne, men trotts att jag "bara" jobbade som hästskötare i stallet så skulle jag känna igen henne bland andra sköldpaddsfärgade katter..

Skulle även känna igen mina egna katter, men för att vara på den säkra sidan så är de id-fotograferade, tatuerade, chipmärkta och registrerade.. Bättre att ta det säkra före det osäkra..

Självklart känner jag igen vår katt - han är svart med vita tecken och vår ögonsten :)

Såklart jag skulle känna igen Plus! Trots att han är kolsvart så känner jag igen honom. Nu har vi en fördel då han har en skada som gett honom ärr på bakbenet så kan utan problem känna igen honom tack vare skadan.
Känner igenom honom även utan att kolla på hans ben. Han har väldigt kort nos, ett vitt hårstrå mitt i pannan, ett vitt stickehår på magen och två vita stickelhår på rumpan. Bortsett från det så skulle jag kunna känna igenom honom på hans ögon, hans huvud (litet men väldigt fluffigt så han ser väldigt bred ut i ansiktet), gångstil, ben, tassar och magen. Skulle nog känna igenom honom även om jag så vore blind. Hans ena hörntand går ner över underläppen, medan den andra döljs av underläppen. Han har även lite päls kring munnen och ögonvrårna samt att ena flärpen på ena örat är av, så den bara hänger och ser överflödig ut. Sen har han rätt runda öron.
Han kurrar dessutom på ett speciellt sätt när man klappar på honom och han inte är beredd. Förutom det skulle jag kunna stå mitt i ett hav av bara kolsvarta katter och ropa "kyckling!" så är han garanterat först upp i ens armar :D

Men vad är det för en god fe som åker runt med en skäppa katter i olika färger och ser till att hålla beståndet uppdaterat? 🤪

#56 I samma veva som ordinarie katt försvinner🤪

Som att fråga om man skulle känna igen sitt barn om alla barn hade samma hårfärg och hårtyp, de klart man inte glömmer hur sina små bebisar ser ut

#52 Måste dock säga att det ser ut som två helt olika katter. Har du flera bilder på honom före och efter incidenten? Oo

#59 Jag tycker man ser tydligt att det är samma katt om man t ex tittar på hur strimmorna i pannan och på kinderna går. 

En av våra katter såg rätt tufsig ut när han kom, nu ser han väldigt annorlunda ut. Tittar man snabb på före/efter-bilder kan man lätt tro att det är helt olika katter, men det är i tecknen/strimmorna som man tydligt ser att det är samma katt.

#60 Den där teckningen är inte ovanlig precis, tvärtom. :) En väldigt typisk tabby teckning, faktiskt. :)

Jag tycker att på vänstra bilden så är det alltför mycket vitt i pälsen jämfört med den andra bilden. Men det var också därför jag frågade efter mera bilder, eftersom det kan vara ljuset som spökar.

#61 Jag vet att själva teckningen är vanlig, däremot så vad jag har sett så skiljer sig strimmorna åt något från katt till katt. Alla tabbykatter är ju inte exakt lika i teckningen. Jag tror själv att det är ljuset som spökar, dessutom tenderar katter som varit på vift vara lite blekare/mattare i pälsen, i alla fall de katter jag har mött som varit borta ett tag.

Ja det skulle jag, utseendemässigt, plus att han lyssnar på sitt namn och kommer på "inkallning" haha. Han har en speciell stil också samt väldigt jamig.

Såklart jag skulle känna igen min katt, hon är svart :)

Ja självklart skulle jag känna igen mina katter även fast de är utekatter :)  Har sett många katter med liknande tecken som min ena katt men man behöver inte kolla så noga för att se att det inte är min katt :P

Nu har mina katter speciella färger osv men ja jag känner igen mina katter, och de kan sina namn med så de kommer när jag ropar på dem. Visst de har varit innekatter från början så kanske därför, men vi har en katt som akut fick flytta hit, han vägrar komma in, så han har bott ute dygnet runt i 3 veckor nu, trots att han är helvit och grannen har en helvit katt de med, ser jag skillnad även på långt håll på deras och våran.

Självklart skulle jag känna igen min egna katt!

Min katt kommer alltid och hälsar på mig på ett speciellt sätt varje gång han kommer hem och efter att ha känt varandra i 5 år har vi utvecklat ett starkt band och jag känner liksom att det är han. Skulle kunna ta rätt på honom från en mil avstånd.

Vår andra lilla filur dock. En liten tanig hona med svart och vit täckning, henne har jag tagit fel på många gånger UTE då vi bor på landet och det kryllar av katter som liknar henne. Men jag skulle definitivt märka skillnad om det var en annan katt som kom hem till oss.

http://thebestcatpage.com/2017/09/21/grieving-pet-owner-is-shocked-when-the-cat-she-thought-shed-buried-strolls-into-her-house/

#69 fast det är ju skillnad mellan döda djur (och människor) och levande. Döda djur (och människor) ser ofta väldigt olik "sig" ut. Exakt vad det är som gör det vet jag inte men tex så kan det vara rörelsemönster, sättet dom ser på en osv

Skulle känna igen dom i ett hav av katter :D

Mango har jag aldrig sett en katt ens hälften så lik och decibel tar man inte fel på hon heller ;)

Har inte haft utekatt på länge, men när vi hade det så hade jag inga problem att känna igen dem.

Min kisse har en ovanlig färg typ svart - gul - vit - grå färgad så självklart väljer jag mitten

Valde att jag har inte utekatt eftersom mina katter inte vill gå ut. Eller ja, min ena vägrar att gå utanför lägenheten och min andra vill tillbaka in när han upptäcker att kompisen inte är med, så de får vara inne. Hade de velat gå ut hade jag lätt känt igen de, då de är ganska speciella i sin teckning trots att de har vanlig färg.
Men när jag jobbade i stall så kände jag igen stallkatterna utan problem och visste att det var rätt katter jag släppte ut/in i stallet, så att folk inte känner igen sina djur tror jag inte på att det skulle vara sant.