Katter kommer ej överens
Katterna i fråga är en kastrerad honkatt på 11 år och en kastrerad hankatt på 5 år. Båda kastrerade sen de var små.
Sen dagen Otis (hankatten) kom hem så har de bråkat. Det är Otis som jagar och bråkar med henne. Aldrig har de legat nära varandra eller tvättat varandra. Det är inte så att de reser ragg och bråkar hejvilt, men det blir nästan alltid en lite spänd stämning mellan de två. Vilken är otroligt stressande både för oss och särskilt för Gosa, honkatten som inte står upp för sig själv särskilt mycket. Allra värst är sent på kvällarna när Otis börjar bli hungrig. Det är då han är jobbigast och vill jaga henne för att få utlopp för sin frustration, iallafall känns det som det.
Finns det något hopp att få katterna att börja gilla varandra? Eller är det för sent?
Hur länge har de bott ihop? Hur gick introduktionen till? Eftersom sajten heter "Utekatter" antar jag att de är utekatter, men när på dygnet, hur ofta och hur länge är de ute?
Med tanke på att situationen förvärras sent på kvällarna "när Otis börjar bli hungrig" - hur ser matrutinerna ut?
Sajtvärd Katter iFokus
Det har bott tillsammans sedan Otis flyttade hit då han var 13 veckor gammal. Gosa var ensam innan det.
Introduktionen gick dåligt. Jag ville att Otis skulle få vara i ett eget rum först för att vänja sig vid Gosas lukt i långsam takt, innan de fick möta varandra. Men min mamma glömde tydligen bort det och släppte stackarn lös i köket där han och Gosa reste ragg mot varandra och väste. Jag tror det kan ha något med saken att göra..
Otis är ute stora delar av dygnet och oftast under nätterna. Däremot inte så mycket just nu pga kylan. Han patrullerar kring byn och hamnar i bråk med andra katter då och då, även stora hundar bossar han omkring med. Han kan vara ute väldigt länge, men under vintern inte längre än en hel natt.
Gosa är tvärtom. Mera innekatt och försiktig av sig. När det är kallt är hon vanligtvis ute i fem minuter innan hon krafsar på fönstret och jamar. Går då endast ut för att kissa eller bajsa. Om det är varmt ute kan hon vara ute i några timmar, däremot aldrig en hel natt. Hon stannar mest på tomten och patrullerar inte som Otis- vilket man märker på hennes totala brist av fästingar.
Maten ges ut kanske 3-4 gånger om dagen inklusive en portion blötmat på morgonen. Det är inte särskilt noga i vår familj, tyvärr. Otis är matglad och käkar upp sin mat först och sätter sig sedan och väntar på att Gosa ska bli klar så han kan ta resterna. Detta märker jag stressar Gosa (hon lämnar skålen tidigare), så jag försöker flytta på Otis efter att han har ätit upp. Jag är den enda i familjen (utav 5) som gör detta.
#2: Jag tror faktiskt inte att det har så stor betydelse hur första mötet gick till. Det är naturligt att befintlig vuxen katt reagerar negativt på främmande katter i kärnreviret eftersom främmande katter automatiskt uppfattas som ett hot.
En kattunge är dock inget verkligt hot - varken när det gäller status och revir - och det inser de flesta vuxna katter ganska snart. P.g.a. det blir det vanligtvis relativt lätt att introducera kattunge till befintlig vuxen katt och katterna får en på förhand given "rangordning" som de vanligtvis håller fast vid hela livet - förutsatt att de kastreras och fortsätter leva sina liv inom det gemensamma kärnreviret, dvs. inomhus.
Tillgång till fri utevistelse måste begränsas om/när man introducerar katter eftersom fri utevistelse innebär att känslan av samhörighet med ev. kattkompisar försvagas. I värsta fall kan kattkompisar med tillgång till fri utevistelse börja uppfatta varandra som inkräktare och ev. även börja hålla sig hemifrån allt längre perioder. Allra mest riskabelt är det att tillåta fri och obegränsad utevistelse under de år då oförarglig kattunge utvecklas till helt vuxen och socialt mogen katt. Under den perioden är det särskilt viktigt att katternas relation och samhörighet bevaras genom gemensam vistelse i kärnreviret, gemensam flockdoft och gemensamma rutiner.
Jag brukar alltid avråda utekattsägare från att skaffa fler än 1 katt. En utekatt behöver inga kattkompisar i sitt kärnrevir och allra minst inkräktare i sitt kärnrevir.
Eftersom ni har de katter ni har skulle jag rekommendera att begränsa Otis utevistelse genom att åtminstone skaffa regelbundna rutiner för när och hur länge han får vara ute. För att minska irritation mellan katterna bör resurserna inomhus (det som katterna använder) utökas och förbättras. Matrutinerna bör ses över för att minska risken för att Otis blir frustrerad och rastlös på kvällen p.g.a. hunger.
Sajtvärd Katter iFokus
För att undvika stress vid matsituationen så kan du erbjuda honkatten att äta i ett annat rum med dörren stängd så att hon får äta ifred.
Jag känner igen situationen att hankatten ger sig på honkatten när han blir frustrerad. Försök att ge honom mat innan han hinner bli så frustrerad.