Jag skulle ställa upp direkt som uppfödare. 👍

Det skulle nog gå att hitta om man tittar runt på öarna.

#1 Även fast jag inte skulle vilja föda upp katter skulle jag kunna tänka mig vara en uppfödare för lantraskatter. Det borde funka rent genbanksmässigt här också eftersom det är så långt till närmaste katt.

Öar tänkte jag inte på, jag tänkte mer på fjällen men jag är ju en inlandsbo 😃

Har du hört talas om den svenska kattrasen Europé? http://www.sverak.se/sverak/om_katt/Raser/EUR.htm

#3 det är inte en lantras, för lantraser spelar det ingen roll hur djuret i fråga ser ut utan vilka dess förfäder var

edit: därför ställer man tex inte ut i lantraser blandannat

#4 Hur ska man kunna veta vilka som är kattens förfäder om man inte styr aveln genom registrerad avel och därmed ser till att katten inte får para sig hursomhelst och med vemsomhelst utan endast med någon som har dokument genom stamtavla på att vara av samma ras? 

Utseendet måste väl spela roll även i lantrasavel? Min Oberon på bilden här intill skulle väl knappast kvala in för sådan avel, eller?

#5 Lantrasavel är registrerad, man måste inte avla på utseende för att kunna skriva stamtavlor.

Tlover, har inte du skrivit en artikel om vad lantraser är? Kanske länka till den även om den inte handlar om katter, så folk kan lära sig hur man resonerar och gör vid lantrasavel. 🙂

#6 Aha, då skulle alltså Oberon som ser ut som en ragdoll kunnat bidra till en kommande lantras (ifall han inte varit kastrerad)? Utseendet var ju inte viktigt…

#5 Som sagt så är den registrerad, din katt skulle inte kvala in för din katt har antagligen inte genbanksintyg eller hur.

Bara ungar till djur med genbanksintyg som föds i genbanker kan få genbanksintyg.

Djuren paras inte med vem som helst utan för att det ska kunna vara en genbank måste man veta vilka föräldradjuren är (som ska ha genbanksintyg.

En katt som såg ut som din fast som skulle ha genbanksintyg skulle kvala in däremot för mutationen långhårig kan ske spontant också.

#6 Här är en av dom artiklarna jag kommer med den andra snart

här är den andra.

Det står däremot inte exakt hur man gör som genbank i dessa

#7 om Oberon skulle haft föräldradjur som var genbanksreggade och fötts upp i en genbank så ja men jag gissar att det inte är så med Oberon

#7 Om han och ett gäng andra katter avlades på med ett mål, exempelvis råttjakt i ca 100 år, så ja. Det som skulle tala emot honom är hans päls, då den inte lämpar sig för Sveriges klimat.

Lantraser har en speciell funktion, som gotlandskanin är kaniner man föder upp till slakt och som klarar sig på enbart hö och vatten till skillnad från "vanliga" kaninraser som måste ha pellets. Vissa lantrashönsraser klarar kyla bättre än andra och lämpar sig då att ha i norra Sverige.

Ser du den röda tråden?

#10 Ok, men då har vi Norges inhemska raskatt "Norsk skogkatt". Det, liksom vår Europé en "naturlig ras" som blivit en ras genom att man tagit tillvara en viss typ av fritt framavlade katter genom att använda dem begränsad, planerad och registrerad avel. 

Den norska skogkatten har en päls som är naturligt anpassad efter bistrare klimat genom sin tjocka underull och vattenavvisande täckhår. Andra långhårsraser/långhåriga huskatter har inte alls den sortens päls.

#11 Tyvärr så har man ju inte fortsatt aveln på skogkatten eller europén i "lantrasriktningen", dvs bevarande av funktionen.

#12 Man kan inte ha fertila raskatter frilevande på bondgårdar eller i den norska naturen. Då försvinner ju liksom själva idén med att bevara en ras.

Varför gå över ån efter vatten? Europén skapades just med tanken att bevara den klassiska svenska huskatten och det mönstras fortfarande in noviser dvs. huskatter som anses vara av ursprungstyp.

När det gäller katter och "bevarande av funktion" har man ju lite problemet att du faktiskt inte kan garantera avkommans härstamning om du har dina fertila honkatter springandes lösa utomhus. Vilka hanar som helst kan vara fäder tlll kullarna och vad jag vet om genbanksavel så är man trots allt lite noga med att ha koll på härstamningen. Man kan iofs köra faderskapsmatchning mot varje kattunge så att rätt avkommor går vidare i avel, men något säger mig att få är villiga att ta den kostnaden.

Varför duger det inte att satsa på europén i det här fallet? Tror ni att europén har tappat förmågan att jaga (vilken ras har gjort det)? Tycker ni inte att den överensstämmer med den klassiska svenska huskatten? Kort och gott, vad är fel med europén? Har ni träffat några européer eller europé-uppfödare? Varför kan ni arbeta vidare på något som redan finns istället för att uppfinna hjulet på nytt? Mönstra in fler huskatter om ni vill ta vara på de som fortfarande finns kvar av gammal typ.

Och man kan ju fråga sig om de huskatter som finns idag på något sätt är mer ursprungliga än europén som till stor del är baserad på huskatter från 40-talet (då raskattsinslag i huskattpopulatonen sannolikt var ovanligare än det är idag).

#14 Avelsinriktningen är fel. Läs gärna på vad lantraser är. 🙂

Och ja, jag har ägt en europé, så vet mycket väl hur dom är. Feta, lata och fega.

#15

Jag vet vad lantraser är. Jag vet också att det är väldigt svårt att förena ett avelsarbete där man håller koll på härstamning med frigående fertila honkatter. Det finns ju heller inget bättre sätt att ändra på avelsinriktningen än att engagera sig i aveln själv.  

Fetma kan du inte skylla rasen för, det är ett ägarproblem. Europén är en medelkatt vad gäller både storlek och lynne dvs. den ska varken vara fet, lat eller feg. Fetma och lathet kan ju hänga ihop men har du fått tag i en feg europé måste du ha håvat in ett måndagsexemplar.

#16 Det var definitivt rasen då det exemplaret samt flera andra saknade en normal mättnadskänsla och jag jämför rasen både mot bondkatter samt andra raskatter och de är fega. 

Ett sätt att hålla fertila katter ute utan att de ynglar av sig ohämmat, skulle ju vara om man kunde chipkastrera dom eller om det fanns en p-spruta eller liknande så att säga. Då skulle man kunna utvärdera dom och ändå bibehålla dem fertila. 

Varför tyckte du då att europén var en lämplig kandidat till att kallas lantras?

#11 #14 hur man än vänder eller vrider på det är varken Norsk skogkat el Europé en lantras då man har en "utseendestandard" som man tävlar inom.

Utseende standarder leder tillslut till att djuren inte blir lika friska (även om just dom två raserna kanske inte gått så långt än.

Problemet ni pratar om ser jag också då man måste ha väldigt speciella genbanker i alla fall i början ( innan man kan börja göra som #17 säger) tex genbanker som är så långt från andra fertila katter så att det inte kan bli nån blandning (och ja såna ställen finns).

Ska man ha lantrashöns tex och ha dom frigående (vilket man får) så får man inte ha grannar som har höns så att det kan blandas in annat i rasen så nått liknande skulle man kunna göra i början.

#17

Jag ställer mig högst tveksam till att europén som ras skulle sakna normala mättnadskänslor och vara fega. Jag har haft en hel del kontakt med européuppfödare och träffat ett antal européer på utställningar och har varken sett eller hört spår av dina påståenden. 

Jag anser att europén är en lämplig kandidat eftersom hela grundidén med att skapa europén var att bevara den svenska huskatten. När den började registreras på 40-talet hette den också svensk huskatt. Man mönstrade in korthåriga bondkatter av ursprungstyp och man har sedan dess gjort vad man kunnat för att hålla främmande inslag som tyder på annan raskattsinblandning. Den svenska huskattpopulationen idag kan inte sägas vara varken isolerad eller vara specifikt anpassad för svenska förhållanden. Till och med i den lilla byhålan min mamma kommer ifrån uppe i norr fanns det en perser som gick ute och parade traktens honkatter.

Jag anser helt enkelt att det är i europén har ni bäst möjlighet att hitta katter med ett gediget ursprung från den klassiska svenska huskatten. Dessutom har ni möjlighet att mönstra in huskatter om ni skulle hitta några lämpliga exemplar.

Och problemet med preventivmedel på honkatter är att effekten är högst variabel dvs. metoderna är osäkra så även om man försöker finns en god risk att man får ungar av okänd härkomst.

Sedan har vi det etiska problemet med att låta fertila hanar gå lösa. De kan bidra till det ökande antalet hemlösa katter så även om de inte orsakar problem på hemmaplan finns det etiska problem (och de kan även  utgöra en smittorisk).

#18

Det är ju från sådana genbanker  europén härstammar eller tror du att Sveriges huskattpopulation idag är mer isolerad än den var på 40-talet?

Katter, i synnerhet fertila hankatter är lite svårare att hålla hemma på gården än höns är. Något som försvårar just detta med att isolera populationen.

#21 vilket skulle hålla nere möjliga platser för genbanker men det är inte omöjligt.

Men som sagt Europén är inte en lantras, det närmaste man kan kalla den är en förädlad lantras (som fjällkon el Svensk pälskanin) Men den är inte och kommer inte kunna bli en lantras.

#19 Och på dessa utställningar var katterna ute i naturen där du kunde studera deras beteende?

"Jag anser att europén är en lämplig kandidat eftersom hela grundidén med att skapa europén var att bevara den svenska huskatten."

Och vad är det man valt att bevara? Jo, ett utseende, precis stick i stäv med lantrasavel. Så jag undrar fortfarande om du verkligen vet vad lantrasavel innebär. 

För då ska man alltså ta en katt som inte fungerat som en lantras sedan 40-talet och sedan "återställningsavla" på dom i 100 år för att åter kunna kalla dem för lantras? Det känns ju verkligen som att gå över Atlanten för att hämta vatten. 

#20 Jag är mycket väl medveten om hur det ser ut på den fronten, men det fantastiska är att saker dyker upp om det blir efterfrågan på dom. Det finns ju manliga p-piller, det borde inte vara omöjligt att åstadkomma sådant till katter också. Eller kanske kyskhetsbälten? 😉

Europe är nu förändrad från sitt ursprungliga utseende av att den ett tag ställdes ut tillsammans med Brittisktkorthår och då blev större och mer cobbby.

#23

Man har även bevarat temperamentet för även fast jag vet att många illvilligt vill hävda att raskattavel bara handlar om utseende så handlar det ju faktiskt även om beteende. Jag skulle inte ha devons om de betedde sig som perserkatter.

Och nej, en utställning utgör inte kattens naturliga miljö. Utställningsmiljön är en oerhört stressig och utmanande situation för katten och den ställer därför höga krav på kattens temperament. Fega katter gör sig inte bra på utställningar, de premieras inte heller.

Jag tror dessutom att det är bland just uppfödarna av de gamla "naturraserna" man finner mest "naturlig" katthållning dvs. katter som går lösa ute. Just avelskatter begränsas förhoppningsvis  av stängsel men det är knappast ovanligt med kastrerade européer som utekatter.

Jag är helt säker på att det är betydligt lättare att finna lämpliga katter inom europébeståndet än att försöka lokalisera lämpliga isolerade (och inte inavlade) små populationer i den svenska huskattpopulationen. Jag tror inte att ni behöver "återställningsavla" europén.

Jag förstår inte riktigt vad det är för egenskaper ni är ute efter och som inte finns inom den befintliga registrerade aveln?

När det gäller raskatters jaktinstinkt kan jag säga att den enda av mina katter som ännu inte (vad jag vet) har fångat och dödat ett eget byte är min ragdoll Oberon. Mina skogisar tar både möss och fåglar, trots att det var åtskilliga generationer sedan de levde som självförsörjande och frilevande djur. 

T.o.m. min lilla blåögda fluff-birma Ruben har stolt kommit släpande på en stor duva en gång under utevistelsen. Möss och småfåglar har han också tagit. Jaktinstinkten och jaktförmågan finns där hos de allra flesta individer, oavsett hur de ser ut och oavsett hur många generationer av människostyrd avel de har bakom sig och i vilken miljö dessa generationer levt i.

#25 Man kan fortfarande inte göra om Europén till en lantraskatt eftersom dom inte varit ett "arbetande djur" på samma sätt som skulle behövas i en lantras.

#26 Det skulle ju bero på beståndet man hittar men exempel som skulle  stämma överrens med andra lantraser är friska arbetande djur (jagande) med varierat utseende som inte fått andra gener än dom so funnits på platsen på ca 100 år och som man inte använt inom utställning el liknande.

Den skulle vara en god mamma som kan ta hand om sina ungar på naturligt sätt (inget kejsarsnitt el tillskottsmatning) och dom bör vara nättfödda och fått så naturlig mat som möjligt.

När den väl skulle finnas skulle man såklart ha dom i genbank (med allt det betyder med att man håller koll på föräldradjur osv) och man skulle inte ställa ut (pga sjukdomsrisken blandannat men även för att man går på de inre egenskaperna inte de yttre.

#27 På vilket sätt kan en katt vara ett "arbetande" djur, annat än genom att hålla nere gnagarbeståndet (en egenskap som finns naturligt hos de flesta kattindivider, även de som inte behövt skaffa sin föda själva på åtskilliga generationer)?

#27 precis.

#26 Vi kan ta ett exempel.

I Skåneland finns det en hel del kaniner som förökar sig och ställer till. Om vi nu utgick ifrån att Skåne var inhägnat och lät katterna klara sig själva i 100 år, så kommer ju katterna som fångar kaniner förmodligen klara sig ganska bra och då föröka sig. Till slut har du en Skånsk kaninkatt som är jävlar på att decimera kaniner. 

Likaså så kommer Lapplandskatten vara köldtålig och inte ha en päls som får snöbollar i sig vid dåligt väder. 

Man skulle kunna säga att lantrasavel är så nära evolutionen  på en ö som det rimligtvis går att uppnå. 

Tlover tog upp det där med att vara en bra mamma, andra saker som man kan tänka sig skyulle vara något att eftersträva är resistans mot borrelia, att klara sig energimässigt på byten osv. 

#25 Medan lantrasavel har mer med funktion och anpassning till klimatet att göra. Så nej, europen är inte det närmaste en lantras som vi har.

#28 Katter jagar exempelvis bort små rovdjur och skyddar genom det höns, kaniner osv.

Bildbevis på #30

edit: forts på #29 skärgårdskatten är mindre (blir ofta så på öar), kan simma och klarar sig bra på fisk

#29 Om Europén inte är det närmaste en lantras som vi har, vilka katter skulle vara det? Förvildade inavlade kattkolonier av hemlösa utefödda katter, där de svagare dukar under?

Ska lantrasen Katt fortfarande vara ett socialiserat sällskapsdjur, eller ska den räknas som ett vilt djur?

#31 Jag älskar verkligen den bilden. Mickel ser helt vettskrämd ut. 😎

Som jag ser det har de flesta katter fortfarande jaktinstinkt, även de som inte varit arbetande katter på flertalet generationer. Det sitter helt enkelt så pass djupt rotat i "att vara katt".

Sedan bedrivs ju inte vanlig avel enbart på utseende. Även beteende och hälsa spelar in, så det handlar inte om att det ska vara puttinuttiga mesproppar till katter. Snarare är varje katt en egen individ med sina egna personlighetsdrag.

Våra katter har vi inte en susning om deras ursprung. Lillan vet vi verkligen inte alls någonting om hennes föräldrar, mer än att de troligen kom från Göteborg. Chili hade en mamma som är utekatt, som parade sig med en kringstrykande hane. 

Båda två är ruskigt effektiva jägare. 

Vad jag försöker säga är att jaktinstinkterna FINNS redan. Dessutom är olika raser anpassade för olika klimat.

#32 Lantraser är relativt tama, men de ska fortfarande ha vett i skallen. Vi kan säga så här att jag är inte lika orolig när en av mina blommehönor bestämmer sig för att sova utomhus, som jag skulle vara om en av mina dvärgkochiner gör det. 

Som jag skrev i #1, så är den största chansen att hitta lantraskatter på öar.

#32 Det finns vad jag vet ingen katt som är "lantrasig" i alla fall inte som man vet om.

Förvildade kattkolonier tex har ju massor av olika raser i sig och har inte varit isolerad från övriga katter

såklart ska man kunna hantera katten så socialicerad skulle den vara, men kanske inte lika "hundlik" som vår Gimla (som skaaaaaaa ha uppmärksamhet).

#35 Även om en katt är tam kan den ju fortfarande ha vett i skallen. Vad säger att alla katter som inte är lantras och som är tama inte har vett?

Våra är i allra högsta grad vettiga, men även väldigt tama och lätthanterade. Och nog arbetar de, allt.

#37 och det finns kaniner som lever bra på bara hö trots att dom inte är Gotlandskaniner. Bara för att "lapplandskatten", "skärgårdskatten" och den "skånska kaninkatten" är lätthanterliga, har vett i skallen och är bra jägare betyder det inte att en en birma kan vara dito men en birma kan inte vara en lantraskatt.

Förstår du vad jag menar.

#31 Att katter blir småväxta på öar och andra begränsade områden beror på inavel, något som jag kan erkänna drabbat en del befintliga raser p.g.a. för snäva parningar under många generationer. Helig Birma är en sådan ras som tenderat att bli mindre än den mediumstora ras den egentligen "ska" vara. Antalet kattungar i varje kull är också oftast betydligt färre för Birmor än för t.ex. Norsk skogkatt (där det är relativt vanligt att en kull består av 7 kattungar eller fler).

#38 Javisst, men vad är själva poängen med en lantraskatt? Behövs det verkligen fler kattraser? I mina ögon vore det möjligtvis bättre i så fall att verka för att förändra rasaveln av befintliga raser för att bättre överrensstämma med behoven och önskemålen.

#37 Läs texten med vettigare istället, så kanske du ser vad jag menar på.

Sedan har ingen sagt att katter inte jagar, en lantras är bara mer specialiserad på de byten som finns i området där raser härstammar ifrån. Som en lantraskatt från plattan i Sthlm skulle vara duktiga på duvor. 😉

#31 Skärgårdskattsrasen skulle vi ju kunna döpa till Kustjägare. 😃

#40 För att utseendeavel aldrig kommer att gå att införliva i lantrasavel. Ideologierna är för långt ifrån varandra.

#39 Det jag syftade på var att djur är kända för att minska i storlek el i vissa enstaka fall öka i storlek på öar, tex elefanter och människor i indonesien

Det beror inte på inavel.

Däremot kom jag på att en skärgårdskatt lika gärna kunde bli större (som varanen)

#40 det står på många ställen tidigare i tråden

#41 😃

#41 Jag förstod vad du menade med vettig. Och våra ÄR vettiga. De reder sig själva i mångt och mycket. 

Hm. Så här skulle katterna bli specialiserade på sork och skogsödla. Och såklart blåmes, talgoxe och domherre! 😉

#44 ja ungefär, en katt i en fiskeby skulle å andra sidan antagligen leva bra på fiskrens också

#41 då borde ju lapplandskatten heta Fjälljägare 😃

Om vi skulle anta att det fanns olika lantraser inom kattaveln, hur skulle ni se på medveten avel mellan en fiskspecialiserad "skärgårdskatt" och en duvfångande "stadskatt"? Skulle det inte vara lika "fint" då, ungefär som jag antar att ni funktionsfixerade tror att vi utseendefixerade ser på huskattavel?

#44 Men det är ju många raser som inte är vettiga.

#48 Det finns massor av olika kattraser. Om man anser att några inte är vettiga kan man rikta in sig på de raser som stämmer bättre överens med ens egen uppfattning om hur katter ska vara och se ut.

#46 😃

#47 Ja, har man som mål att fånga flygfisk så ser jag inget fel på det, jag är inte motståndare till blandrasavel.

#49 Vilka fortfarande inte går att göra om till lantraser i en handvändning.

#50 Hur ska man kunna bevara något om det är helt ok med blandrasavel? Var det inte själva bevarandet och särprägeln som var det viktiga?

#52 För att ibland finns det luckor i de egenskaper man söker hos ett djur. Jag har ju exempelvis Alaskan Huskys, vilket är en icke registrerad draghund. För att kunna avla fram nya och bättre draghundar behöver man att raser som Siberian husky finns kvar, även om de är urusla gentemot AH:n i tävling då man använder sig av heterosiseffekten. 

Låt säga att man bor i Skånes kustområde och behöver en katt som fångar kaniner ute på kobbarna och därmed måste gilla att simma.

Men dessa katter räknas inte till bevarandeavel, utan funktionsavel.

#47 Man skulle kunna avla så men dom skulle inte vara renrasiga.

Tex vissa med gotlandskaniner (vad jag förstår) föder upp en del kullar till genbank (bevarandearbete för utrotningshotad ras) och vissa parar tex en mordern köttrashane med en gottishona för att få mer snabbväxande ungar och dessa har de endast till kött.

Så man kan blanda mellan raserna men då blir det ju en blandras och inte en renrasig "skärgårdskatt" eller vilken man nu avlar på.

Hur tror ni att efterfrågan på funktionslantrasen Katt skulle se ut? Hur skulle den kostsamma aveln stå sig i förhållande till huskattuppfödarnas gratiskatter?

Skulle efterfrågan vara stor nog för att motsvara den tillgång på fertila katter och ständiga avelsarbete som behövs för att hålla en ras levande?

T.ex. är efterfrågan på rasen Europé är bedrövligt låg. Det är få som förstår vitsen med och är villiga att köpa en seriöst framavlad katt från påkostad registrerad avel när man kan få en som "ser likadan ut" gratis…

#55 dom flesta tycker ju att "gratis är gott" och dom flesta köparna finns nog hos folk som har/gillar lantraser och andra genbanker.

Att föda upp lantraser gör man inte för att tjäna pengar utan för att bevara en utrotningshotad ras.

Däremot skulle en lantraskatt antagligen bli akut hotad i början och då kan man ju få EU bidrag, vilket då antagligen skulle vara på 800:-/år om man har minst en hona och en hane och sålt minst en unge under årets lopp. (det är så för gottisar bland annat).

#56 Man föder inte upp raskatter heller för att tjäna pengar. Man tjänar knappast några summor alls på registrerad och ansvarsfull (dvs kostsam) avel, snarare tvärtom, trots att kattungar säljs för 7-8000 styck. 800 kronor om året är en droppe i havet när man är uppfödare.

Katter har även en enorm fortplantningsförmåga och för att minska risken för komplikationer bör en avelshona få sin första kull vid ca 2 års ålder. Hon kan bli dräktig igen innan kattungarna ens är avvanda och det kan som sagt bli många kattungar i varje kull. 

Utan efterfrågan sitter man där med massor av katter som ingen vill betala för och då är det svårt att fortsätta att planera för nya kullar. De som gillar tanken med lantraser (och är beredda att betala för dem vad de kostar att föda upp) är nog knappast tillräckligt många för att motsvara tillgången den ständiga produktion som medveten avel skulle innebära. 

Även lantraser skulle ju "uppta" en plats hos en ägare i ca 15-20 år, och under den tiden skulle det hinna födas många lantraskattungar hos en aktiv uppfödare.

#57 i alla fall inom gotlandskaniner försöker man hålla nere kostnaderna för genbankerna utan att tumma på kvalitén på genbankerna. Tex så är öronmärkning el ringmärkning inte ett måste utan man kan använda beskrivningsblankett istället för att hålla reda på olika djur (vi gör det tex), vaccinationer är inte nödvändiga om man inte bor i ett område där det är risk för sjukdom. Att det är en frisk ras hjälper ju också (inga kejsarsnitt el liknande).

Man far inte heller på utställningar (av flera anledningar) vilket minskar rese/boende/mat kostnader och minskar risken för att man måste fara til veterinär.

Man måste heller inte genbanksregga alla ungar och dom flesta säljer icke genbanksreggade ungar billigare för folk som bara vill ha kelkaniner.

Nu kan jag inte kattavel då jag bara haft kastrerade katter men kan amn undvika parning på honan på något sätt? tex med p-piller. Vi tar själv bara 1-2 kullar/hona och år när det gäller våra gottisar även om man kan ta mycket mer.

#58 Om en katt tenderar att ha lätta eller svåra förlossningar vet man bara när man låtit katten genomgå ett antal förlossningar. Kejsarsnitt kan behövas även på honor som tidigare fött friska kullar problemfritt. Många oförutsedda saker kan hända under en förlossning, så där finns det alltså inga garantier.

Att katten är en god mor vet man inte heller förrän katten har fått sin kull och helst flera. Honkatter som efter en eller möjligen ett par kullar visar sig inte klara av moderskapet ordentligt kastreras vanligtvis även inom den befintliga raskattaveln, eftersom detta inte är en önskvärd egenskap att föra vidare.

Visst kan man göra ett tillfälligt uppehåll i den naturliga kattungeproduktionen genom p-piller, men p-piller utgör alltid en hälsorisk för katten, särskilt om man använder dem under längre tid. Inom raskattaveln hålls därför avelskatter fertila endast under ett fåtal år innan de efter några få kullar kastreras och går i pension. Sedan får deras avkommor ta vid och föra generna vidare till kommande generationer.

Att katter drabbas av sjukdomar är inget man i första hand undviker genom att inte fara på utställningar. Sjukdomar undviker man genom att testa avelsdjuren för de vanligaste ärftliga sjukdomarna/defekterna som förekommer hos katter, genom att undvika inavel, samt genom vaccinationer och en sund livsstil och kost.

På utställningar kan katter möjligen drabbas av kattsnuva (som i det fallet oftast utlöses p.g.a. stressen när katten själv bär på viruset latent). Möjligen kan de även smittas av symtomfria smittbärare. Om katten är vaccinerad är dock kattsnuva mycket sällan ett allvarligt tillstånd, utan innebär endast lindriga och övergående symtom.

#59 jag skrev om gotlandskaniner och hur man löst det där för att blandannat minska kostnaderna för ägarna eftersom jag inte riktigt vet vilka sjukdomar/problem katter kan få då man avlar och ställer ut eftersom jag har ingen erfarenhet inom det och utställning vill jag inte ha erfarenhet inom heller för den delen.

Jag tog ett exempel när det gäller p-piller . Går det verkligen inte får man göra bra sammarbete mellan genbanker (en har en hona och en har en hane) då kan man få nog få kullar så att det inte blir massa katter över och man behöver inte stressa honan med alldeles för många ungar samtidigt.

Men en friskare ras betalar man hur som haver mindre i veterinärutgifter till än en inte så frisk ras.

Far man inte till utställningar minskar då uppenbarligen risken för kattsnuva etc etc

Alltså, min kattavel har gått prickfri genom åren. Jag har inte haft andra vetetinärutgifter än rutinkostnader (att tumma på kattpestvaccination är inte tänkbart för någon seriös människa). Ändå tjänar jag inga pengar. 800 kr/kattunge per år är en piss i Mississippi. Jag förstår intentionen men jag är faktiskt helt säker på att det inte finns tillräcklig efterfrågan för katter från den typ av avel ni vill bedriva. Det är dessutom rent praktiskt väldigt svårt att isolera populationer om man inte vill stängsla in katterna. Och kattens reproduktion är inte lätt att tygla på ett sätt som är förenlig med god hälsa.

#60 Det krävs mer än 1 hane och 1 hona som sporadiskt får en kull då och då för att hålla en ras levande och inaveln under kontroll.

Att inte id-märka och ägarregistrera katter är (som tidigare diskuterats i en annan tråd) ren dumhet. Detsamma gäller att avstå från att testa avelsdjur för ärftliga sjukdomar (vanligtvis hjärta och njurar på katt), avstå från att veterinärbesiktiga kattungar inför försäljning, samt avstå från att vaccinera katterna för kattsnuva och kattpest. Att avstå från försäkringar kan också visa sig väldigt kostsamt när man har ekonomiskt ansvar för både sina egna katters eventuella sjukdomar, åkommor och olycksfall (inte minst i samband med förlossningar) samt ekonomiskt uppfödaransvar för dolda fel i 2 år för de kattungar som man sålt. När katter som kommer ifrån eller ingått i aveln dör oförklarligt är det även viktigt att man som uppfödare låter obducera katten för att utesluta smitta eller en dold ärftlig defekt eller sjukdom. 

Snålar man in på ansvarstagandet, snålar man in på omsorgen och det drabbar i första hand katterna själva.

Jag vet inte vad som får dig att tro att raskatter generellt skulle vara sjukare än katter som parat sig fritt med närmaste fertila katt inom närområdet? Katters naturliga fortplantningsförmåga struntar fullkomligt i egenskaper, temperament, ärftliga sjukdomar/defekter, inavelsgrad och smittor.

#62 Såklart vet jag det då jag själv avlar på en utrotningshotad ras, vi har tex dataprogram för att kolla inavelsprocent och släktskap med övriga gotlandskaniner.

Id märkning har inte med ämnet att göra, jag har inte sagt att man inte ska ID märka dom (jag sa bara att man för gotlandskaniner inte behöver märka utan man kan använda beskrivningsblankett istället)

Katten kommer ju att vara registrerad hos "Svenska lantraskatters förening" annars skulle den ju inte kunna ha genbanksintyg, eller hur.

Jag har aldrig sagt att man inte ska vaccinera katterna tex jag tog upp vad man gör med gotlandskaniner som ett exempel på hur man gör inom andra lantraser och gotlandskaniner vaccinerar man om man bor i ett sånt område som sån smitta kan finnas.

Försäkring är ju helt upp till ägaren men tex inom gotlandskaninen får man betala betydligt mindre för obduktion eftersom det är viktigt att veta hur rasen mår.

Det finns sätt att vara ansvarsfull utan att det behöver kosta multum, däremot kan det vara på ett annat sätt än vad det är för andra raskatter (inte lantraser)

Lantraser är alltid friskare är hårdare avlade raser (trots att vissa har lite mer inavel, tex bland Mellerudskaniner tillåter man en inavelsprocent på 15% eftersom det finns så få).

Genbanksdjur får som sagt inte heller "para sig fritt". Jag förstår att du inte gillar lantrasdjur av någon outgrundlig anledning men läs gärna det vi skrivit om lantraser då behöver jag inte rätta dig lika ofta.

Jag vill bara påminna att detta inte är en tråd om lantrasers vara el icke vara, det handlar inte heller om blandraser, om oansvarssamma avlare eller liknande.

Denna tråd handlar om hur kul det skulle vara med en lantraskatt, hur man skulle kunna göra då, om nån skulle vilja vara genbank, hur lantraskatten skulle kunna te sig osv

hmm undra vad det kan finnas för fler lantraskatter än "skånska kaninkatten", "Lapplandskatten" och "skärgårdskatten" 🤔

#63 Jag skulle önska att du läste på lite mer om vad ansvarsfull och registrerad raskattavel innebär. Då skulle du kanske förstå att det konceptet är det närmaste vi kommer sund avel när det gäller katter idag. 

Den mest efterfrågade kattfunktionen idag är dess sociala förmåga som sällskapsdjur, alltså växer de raser i antal vars rastypiska egenskaper gör att de uppfattas som lagom aktiva, trevliga, sociala och lätta att leva med - de finns till och bevaras för oss människor som inte bor på någon liten ö ute i havet eller inte bor i en liten stuga i skogen med mil till närmaste granne. Hur många kattägare bor så egentligen?

Det är inte bara för sitt utseendes skull som den relativt nya Ragdoll-rasen med raketfart hamnat på första plats i år när det gäller antalet nyregistreringar. Det är en ras vars egenskaper och funktion passar in i den moderna kattägarens livsstil och vardag. Är den funktionen totalt oviktig i sammanhanget?

#66 Jag kan säga samma till dig, du borde läsa på om lantrasavel, skulle du göra det skulle du förstå att det är en ansvarsfull avel på alla sätt och vis.

Bara för att det är den mest efterfrågade så betyder inte det att det är den enda efterfrågade. Man kan tex äga lantrasdjur utan att vara genbank så det är inte endast dom som bor i öar eller ute i skogen som kan ha nytta av en lantraskatt.

Skulle vår katt dö tex så skulle jag aldrig söka efter en raskatt (om inte man skulle hitta en lantraskatt innan dess hon dör) utan jag skulle leta efter en katt som är duktig på att jaga, gärna en sk bondkatt och jag lever i samma värld som du.

Tex så har jag endast sålt två kaniner till kel resten har jag sålt till genbanker el till folk som vill föda upp köttdjur utan att vara genbank. Nog inser jag att 10 åriga Klara som vill gosa med en fluffig liten kanin inte vill köpa av mig men det gör inte att det inte finns köpare.

och än en gång, var god och håll dig till ämnet.

#67 Som tidigare påtalats har katter av alla raser en medfödd  jaktintinkt. Skulle man hålla fertila honor i stor rastgård så att de hade möjlighet att introducera lämpliga bytesdjur för sina ungar när de börjat äta fast föda hade nog t.o.m. en ragdollunge kunnat bli en storjägare som vuxen. Men en baddare till jakt-ragdoll skulle du kanske tacka nej till eftersom han i så fall även skulle vara en seriöst uppfödd och registrerad raskatt och inte en "hederlig" bondkatt av okänd härkomst och sprungen ur tvivelaktig avel?

Att föda upp till kött- eller pälsproduktion hoppas jag aldrig blir aktuellt när det gäller katter.

tog bort inlägget då det verkade ha fått önskad effekt och så sa jag faktiskt att detta skulle modereras

#68 som sagt det är mer än jakten man skulle kolla på om man hade en lantraskatt.

Jag vill inte köpa en raskatt (förutom lantras) eftersom jag vill inte köpa en katt som avlats med utseendet som en viktig del istället för de inre egenskaperna.

Men du börjar komma ganska långt från ämnet nu så jag rekommenderar att du försöker hålla dig till ämnet.

#67

Jag tror att katten skiljer sig från andra arter där vi idag har lantraser ur en mycket viktig aspekt=alla lantraser är primärt husdjur och inte som katten primärt ett sällskapsdjur. Kaninen faller inom området både och men lantraserna har knappast bevarats primärt pga. sällskapsfunktionen. Och för sällskap duger liksom vilken som helst av den miljon huskatter som finns i Sverige. Katter som ofta är helt gratis. 

De få som skulle efterfråga en lantkattras är antagligen spridda över hela landet (och där kan man ju inte negligera att katter anpassade för ett område inte nödvändigtvis är anpassat för ett annat, Sverige är ett långt land). Fritt utbyte kan därmed inte garanteras ens mellan de som är intresserade. Vi talar sannolikt om flera olika lantraser inom landet. Vi talar sannolikt om numerärt små populationer som det antagligen inte går att bygga upp livskraftiga bestånd av. Man har problem med europén och då tillåter man ändå inmönstring av huskatter från både Sverige, Danmark och Finland (kanske även från andra länder). Huskattens "robusthet" idag beror ju till stor del på just den fria aveln. Fri som i fri. Helt fri. 

På kattsidan är jag rätt säker på att de mest lovande "lantraserna" är de s.k. naturraserna som man lika gärna skulle kunna kalla för "förädlade lantraser". Varför nu det skulle vara sämre…

#71 Katterna hölls inte på gårdarna förr som ett sällskapsdjur (på samma sätt som att hundar, kaniner, kor, får etc inte heller hölls som sällskapsdjur) utan dom hade ett syfte. För katter var det till största delen att skydda maten och djurmaten från att ätas upp av skadedjur, hålla området mer sanitärt (eftersom det är mindre skadedjur) etc.

Alla i Sverige har inte idag katter till primärt sällskap heller (vi har tex inte det, hon är mysig javisst men skulle vi inte behövt nån som tar hand om ohyran hade vi inte haft henne) även om man kan ha det.

Under den första tiden då Gotlandskaninen blivit en lantras så hade man ett upprop då man sökte efter andra stammar som varit åtskilda från andra mer avlade raser som man inlemmade i rasen gotlandskanin, det var kaniner med liknande beteende osv som man kunde föra in i rasen (som också hade varit åtskilda från andra raser/djur sen man hade kaniner bara som hushållskaniner)

Samma med tex fjällnära boskap (som jag tror kommer från 4 olika områden men som alla varit från fjälltrakter, inte har fått in andra raser och som har liknande beteende).

Det är nått man skulle kunna göra med en lantraskatt, tex "Lapplandskatten" kanske först hittades i Lappland men man har också hittat stammar i andra kalla och snörika områden. "Skärgårdskatten" kanske men först hittar i Stockholms skärgård men eftersom Sverige har lång kust skulle man kunna hitta andra katter man kan införa i rasen.

Sedan har man däremot bara avlat på lantrasdjur inom samma ras som har genbanksintyg.

#69 Jag upplever att somliga verkar tycka att en eventuell lantras och även bondkatter på något sätt skulle ha värdefullare egenskaper än vad befintliga och registrerade raser har. Som om katter inte längre räknas som riktiga katter bara för att de råkar ha en stamtavla och råkar se ut på ett visst sätt. Är det förbjudet att ifrågasätta det?

Europé och Norsk skogkatt är de raser som utvecklat sitt grundläggande utseende och funktion i vår del av världen utan mänsklig styrning. Dessa raser är därför det närmaste en ursprunglig lantras man kan komma anser jag. En är klassiskt korthårig och en är långhårig med en särskild klimatanpassad päls. Vad mer behövs?

#73 skulle det komma fram en lantraskatt så är den såklart väldigt värd att bevaras eftersom den direkt skulle bli utrotningshotad och jag tycker inte man ska skrota gamla lantraser bara för att dom inte är keliga nog, växer nog snabbt, lägger nog med ägg etc.

Sen tycker jag personligen att jag helldre vill ha en bondkatt snarare än en raskatt och det ska jag har rätt att tycka.

Även om dom utvecklats i Norden så är dom inte på något sätt en lantras (vilket är vad tråden handlar om inte Norskskogkatt el Europé)

#71

Jag känner till kattens historia men idag är katten primärt ett sällskapsdjur. De som håller katten som ett arbetande djur, som ett husdjur, är idag i minoritet. Därför är utsikterna för en lantras rätt klena.  Ska man bevara ursprungliga egenskaper krävs det ju att djuren har samma användningsområde som de hade på den tid djuren man vill bevara levde.

Kossor och getters användningsområden har inte förändrats därför är utsikterna för att bevara lantraser andra. 

Och som sagt, på kattsidan har vi problematiken att katter av olika ursprung och av olika anpassningsgrad går lösa vilket innebär att det är svårt att isolera populationer utan stängsel. Samma problematik gäller ju inte direkt med varken höns, getter eller kor.

Vilket dravel, orkade inte läsa de sista tio femton inläggen. Kan någon vara snäll och lista upp, i punktform, vad det är ni önskar åstadkomma med bevarandet av en tänkt "lantraskatt"?

#77 som sagt tidigare det beror på vad för lantraskatt man skulle hitta så som det är med andra lantrasdjur.

Dom är olika beroende på var dom kommer ifrån i landet, väldigt förenklat sagt.

Vill man behålla eller förädla vissa för just den varianten specifika egenskaper..?

#79 Lantraser handlar om att bevara, som en genbank som inte blivit förädlad till oigenkännlighet och som är anpassad för landet.

Så vad man önskar är att hitta kattpopulationer som utmärker sig genom att vara specifikt duktiga på att jaga harar, eller simma, eller klara kyla?

#79 tanken med lantraser är att man vill behålla en gammal ras och dom olika raserna är olika beroende på deras ursprung, så ja.

några exempel på vad som är vanligt med lantraser (som då antagligen skulle finnas av en lantraskatt)

Avskilt från andra raser i minst 100 år

Avlat på beteende och inte utseende (tex inga "icke godkända färger")

Nättföddhet (ger mycket trots lite el inget kraftfoder)

Härdighet i det område rasen stammar från (så tex en "lapplandskatt tål kyla bättre än en "skånekatt" en "skånekatt" kanske däremot tål blöta vintrar bättre)

Klarar sig själv bra (tex bra på födosök och/el att hålla sig borta från rovdjur)

Bra föräldrar (naturlig avel, duktiga på att ta hand om ungar etc)

"Långsamväxande" (jämfört med morerna djur)

Friskhet (lantrasdjur är friskare än vanliga raser, det är delvis därför det är viktigt att bevara dom som en genbank ifall det går helt å Censur med andra raser)

#81 Ja eller som är "ursprungliga" i brist på bättre ord.

#81 dom kan vara det men behöver inte det beroende på vad den de senaste 100 åren el så varit tvungen att anpassa sig till.

Jag undrar hur man skulle kunna hitta en hundraårig genetiskt frisk och på något sätt jämfört med övriga huskatter unik och isolerad kattpopulation där ett sådant "värde" som ni fiskar efter går att fastställa. Hade ni lagt fram samma önskan gällande hundraser, som också är domesticerade rovdjur, så hade jag förstått resonemanget. Men katter? En katt är en katt är en katt. Ett högst specialiserat och till miljö och bytestillgång anpassningsbart rovdjur med en väldigt begränsad och samtidigt till perfektion driven fysiologi och funktion. De behöver inte flera generationer naturligt urval är att bli specificerade harjägare, de behöver bara stor tillgång och låg tillgång på annat som är lättare i generation 1. Men de kommer alltid välja det lättaste att fälla på egen tass, en vuxen hare räknas inte dit. Väljer har/kaninexemplet för att det nämnts tidigare. Katter har haft samma fysiologi i tusentals år. Hundar har under den tiden fått tusen utseenden och ett otaligt antal användningsområden.

#85 Vilka hundraser är så särskilda från andra att de har en helt annan fysiologi? Eller är det anatomi du menar?

För i så fall så är det skillnader även mellan olika katter, även huskattsstammarna (katterna på gården jag bodde på i Afrika såg helt annorlunda ut än de här i Sverige). En katt är inte bara en katt, även den har ett värde och har även skillnader i beteende. Se på rasen turkisk van som exempel där det är vanligt att de frivilligt simmar. Anser du att det är ett normalt beteende hos katter?

#85 Man försöker inte att göra en tiger av en katt men katter som tex har bättre anpassad päls för klimatet, är bättre på att simma etc kan man mycket väl få fram beroende på var rasen kommit fram.

Nog skulle det vara kul med en lantrashund men eftersom detta är ett kattforum skulle det kännas konstigt att skriva en tråd om hundar här.

Minst ca 100 år skilt från andra raser är vad man vanligtvis går från när det gäller andra djur och det funkar för dom. Däremot kan det komma från några fler områden som är likvärdiga (det gäller de flesta, men inte alla lantraser att man tex hittat 3-5 fjällbyar (el liknande) som haft så liknande förhållanden att djuren där utvecklats åt samma håll.

Ett exempel på att den katt inte är en katt som inte är lik en annan katt är vår egen katt som är en bonnkatt men pga hennes päls (långhårig) så skulle hon inte passa på ställen med mycket klibbsnö eftersom hon blir en vandrande snöboll då det är klibbsnö. Förr hade vi en annan bonnkatt här också som var korthårig som inte alls hade samma problem.

Anatomi, ursäkta. ;) De ANATOMISKA skillnaderna på katter som inte avlats fram av människan för att se ut på ett visst sätt (jämf. siames - perser) är minimala. Sedan vill jag att ni tänker efter, skillnaden mellan afrikanska och svenska katter är fortfarande väldigt liten jämfört med hur extremt stor skillnaden mellan klimatet är, eller hur. Att hitta katter som har ett för VÅRT land (och "lantland") utstickande kännetecken oavsett om det är anatomiskt eller funktionsrelaterat…. tycker ni inte att det är aningens långsökt? Jag har inte sagt något om att katter inte har ett värde. Midsommardag, återkommer med me ;)

#88 "De ANATOMISKA skillnaderna på katter som inte avlats fram av människan för att se ut på ett visst sätt (jämf. siames - perser) är minimala."

Och det är inte människan som avlat fram de anatomiska skillnaderna hos hundarna då eller?

"Att hitta katter som har ett för VÅRT land (och "lantland") utstickande kännetecken oavsett om det är anatomiskt eller funktionsrelaterat…. tycker ni inte att det är aningens långsökt?"

Jag kan nog garantera dig att de katterna som fanns i Afrika skulle inte frodas i Sverige. Så nej, det är inte långsökt alls.

#88 Nu är det ju så att de flesta svenska katter har i nått led längre bak i alla fall nån raskatt som inte är anpassad här, det gäller oftast även bondkatter.

Sen så är många katter innekatter och kan ha varit det i genertioner vilket gör att tjock päls tex inte prioriteras genetiskt (gener kan aktiveras och inaktiveras beroende på om dom används eller inte).

Sen så gör man ju ett urval när det gäller lantraser också men man ser på ett annat sätt, klarar djuret i fråga inte av klimatet tex (tex är väldigt fruset och behöver extra foder) avlas inte det på etc

Det är ju fortfarande avel det handlar om, det är bara det att utseendet inte spelar roll utan funktionen och friskheten spelar roll.

88, men jo det är precis det vi gjort, hundar fyller otroligt många funktioner men katter fyller bara en max två- skadedjurskontroll och sällskap - oavsett var i världen de lever och därför behöver deras utseende och funktionalitet inte skilja sig såsom den kommer göra mellan olika varianter av hundar. Huruvida afrikanska katter skulle tåla det svenska klimatet och klara av att jaga lika bra här som där, ptja, jag sätter en tjuga på att de inte skulle ha så svårt för det. Eller tvärtom, våra huskatter (som ju måste vara det dessa tänkta lantraskatter skulle lägga närmast?) skulle säkert inte vara omöjliga att introducera där nere. Jag har för övrigt också träffat katter utomlands på de breddgraderna. :) Som sagt, katter oavsett var i världen de lever, är rätt lika varandra. För att de är väldigt välkonstruerade och har en enkel funktion. Att det kan finnas friskare populationer på något ställe kan jag tänka mig, där hade jag kunnat se ett bevarandeintresse. Men när det börjar spekuleras om skillnader som särskiljer små populationer gällande sådant som bytesval och de andra punkterna blir jag lite skeptisk. Eller mycket skeptisk. Det där med att hitta en ö med en unik population a la islandshästar är väl rimligt, på fastlandet är det nästan omöjligt att isolera en kattpopulation om det inte varit väldigt medvetet. Och jag tror inte att det är riktigt det ni tänker på heller.

#91 du har aldrig varit i fjällen gissar jag 😎 Det finns faktiskt fortfarande ställen som inte ens har väg till sig, det är isolerat. Även här i inlandet kan det finnas väldigt isolerade platser, alla ställen här i Sverige är inte storstäder.

Katter kan också tex hålla undan mindre rovdjur tex räv från gården och på så sätt skydda tex höns och kaniner (det gör vår katt)

Katten kan utvecklas så att den tål kyla el snö bra, tål en viss kost bra (tex fisk som vi tagit upp som exempel) då katter kan hjälpa till med slaktavfall också (det gör också vår katt) etc etc

Så det kan vara skillnad, större skillnad än vad du verkar tro i alla fall.

Sen så undrar jag vem du pratar med för #88 är dig själv.

#91 Kattstammar är väldigt olika när det kommer till att välja bytesdjur, vissa tar större djur som harar, medan andra specialiserar sig på exempelvis små gnagare som min Vilda Vittra.

Nej, de afrikanska katterna skulle inte frodas, möjligen överleva. De jag tänker på hade stor kroppsyta gentemot dess volym, så de var anpassade till klimatet som rådde i detta floddelta mitt i öknen/savannen, lite samma kroppsform som en gepard. Våra katter är stabbigare byggda och skulle således ha svårt att leda bort överskottsvärme, den afrikanska katten skulle snabbare bli nedkyld vintertid i detta land.

Eller har fysikens lagar avlats bort på katten månne? 😉

*orkade inte läsa de sista 20 inläggen*

En lantraskatt skulle vara intressant för mig :) Just för att jag bor på en gård, och det viktigaste för oss förra gången då vi letade katt var att den skulle vara en bra jägare. Alla kattraser må kunna jaga, men det vi letade efter var en katt som var riktigt bra på att jaga och kunde hålla ner skadedjuren i högre grad än katten vi hade innan, vilket hon skött utmärkt :)

Jag tror att många häromkring skulle föredra en lantras som framavlats för att vara tålig och kunna jaga.

#92 , 89 menade jag förstås, läste man båda inläggen kanske man kunde gissa sig till det… ;) Kan man tycka. Och jodå, visst har jag varit i fjällen, jag är norrlänning. Jag har träffat katter där uppe, märkligt nog såg de ut och betedde sig som katterna här nere i södern. Enligt ert resonemang om mer eller mindre extremerna så borde de varit i klass med lodjur i fjällen, och små korthåriga rackare här nere. Är det ingen av er som känner att ert resonemang haltar det minsta? Mina poänger kvarstår, oavsett hur mycket ni vrider och vänder på det och försöker leta extrema exempel på möjliga scenarion. :) Jag först varför ni försöker ta det den vägen men jag tycker att det är lite tröttsamt. Angående afrikanska katter, återigen, det är en märklig jämförelse då förutsättningarna är såpass extremt olika (men som sagt, skillnaderna ändå inte så stora som man skulle förvänta sig på katterna i fråga). Och frodas, vet inte om du tycker att det är ett relevant ord baserat på vad jag skrev men jag tror att vi kanske ska lämna den diskussionen därhän. Det var väl svenska lantraskatter vi tänkte oss? Men återigen, min poäng kvarstår, skillnaderna mellan katter här och där är ringa jämfört med hur stora skillnader det är i klimat. Vilket borde säga en del. Rent logiskt. Angående påståendet att "kattstammar" tar olika bytesdjur, nu pratar vi väl Sverige och våra inhemska bytesdjur, så skrev jag tidigare att det är tillgång som styr vilka bytesdjur som katter prioriterar. De tar med få men förstås existerande undantag det som är lättast - det som finns störst tillgång på och är lättfångat. :) Det är katter. Ensamma jägare. I de flesta fall, i vårt land, nöjesjägare mer än överlevnadsjägare. Att katter tar fullvuxna harar hör till ovanligheterna. Men visst, jag känner en vars katt tog en räv, imponerande men det betyder knappast att det var något som var vanligt för någon sorts "kattstam". När jag läser om era tankar om en lantraskatt specialiserad på lite olika saker så känner jag lite spontant att varför man skulle vilja hitta något exotiskt (för det är vad ni fiskar efter) förbryllar mig. Men roar mig också lite. ;) Jga orkar inte dansa någon hittapåscenariondans i all evighet för jag är inte särskilt intresserad av sådant, utan jag har framfört mina synpunkter och mitt resonemang, att det inte är intressant är rätt tydligt och jag önskar er all lycka med att hitta en lantraskatt. :P

#95 Kan du visa var vi påstår att vi hittat en lantrasstam? Vi har försökt att förklara hur lantraskatter skulle kunna se ut. 

Vet du hur evolutionsmekanismerna fungerar? Om nu Sverige helt plötsligt blev en ö utan kontakt med omvärlden, så kommer de katter som gynnas av de bytesdjur som finns här att vara de som frodas och således förökar sig. Lantraser har dykt upp på exakt samma sätt.

Det känns som du inte riktigt har koll på det du skriver om och om nu diskussionen är tröttsam, så kan du ju sluta skriva samt läsa och låta oss som är intresserade av hållbar avel få diskutera det utan att behöva förklara vare sig evolutionsmekanismer eller fysik. 

Nej, lantrasavel är inte exotisk, det är något som funnits i detta land tusentals år längre än vad utställningsaveln gjort.

#96

Problemet är väl att Sverige  inte är isolerat. Det finns också extremt få platser i Sverige som är isolerade på det sätt ni beskriver. Någon ö möjligen men knappast något som är tillräckligt stor för att hålla en livskraftigt stam med katter. Problemet med isolering är just att risken för inavel blir överhängande eftersom det inte kommer in några obesläktade individer så en grundförutsättning är att foundationpopulationen var tillräckligt stor (generellt sett talar man då om en effektiv avelsbas om minst 100 individer).

Katter (i synnerhet fertila hanar) är dessutom typiska strövardjur vilket innebär att de kan röra sig över väldigt stora ytor vilket i sig försvårar hela den här grejen med geografisk isolering.

Det är en fascinerande tanke absolut, men idag skulle jag påstå att förutsättningarna ligger nära noll. Ett av de största hoten mot vilda små kattdjur är just tamkattens utbredning. Tamkatten etablerar sig i deras habitat (oavsett om det är de skotska högländerna eller afrikanska halvöknar) och konkurrerar om byten och hybridiserar med de vilda katterna.

Tamkatten är oerhört anpassningspar, det är liksom en av grejen bakom dess framgång. Den finns i nästan hela världen, även förvildade populationer.

#97 Och ändock finns det lantraser av andra djurslag i detta land, så nej, det är inget problem.

#95 och ändå finns det olika lantraser i Sverige som är olika utan att helt plötsligt bli en annan art (som lodjur) vilket vi aldrig påstått att katterna ska vara lik.

Att behöva hitta på liknande saker tycker jag snarare gör så att dina argument haltar, eller?

#97 Nu vet jag inte hur inavelståliga katter är men det finns kaninraser som börjar på ca 30 individer. Bjurholmshönan var som minst 12 individer. Även människor har om jag minns rätt haft genetiska flaskhalsar i historien då vi antagligen bara varit ca 100 pers över ett stort område.

Sen så har vi inga vilda kattraser i Sverige så det behöver vi inte oroa oss för.

#98

Hur många solitära lantraser finns det? Jag tror inte att jag behöver förklara att det är rätt stor skillnad på betande flockdjur och solitära jägare. 

#97

Ingen art är mer inavelstålig än någon annan. Om en ras har lyckats överleva och skapat en livskraftig stam med en foundationpopulation om 30 individer innebär det ingenting annat än att just den rasen kammade hem det stora genlotteriet och i princip inte hade några som helst ärftliga defekter i foundationpopulationen. Sådan tur kan man liksom inte räkna med.

Populationer som har uppstått från så få individer är typiskt sett oerhört känsliga för ekologiska förändringar vilket innebär allt ifrån förändringar i den fysiska livsmiljön till introduktion av främmande patogener. Anledningen till att flera lantraser är utrotningshotade beror ju just på att de ofta härstammar ifrån mycket små populationer vilket ger rent bedrövligt dåliga genetiska förutsättningar att leva kvar som en livskraftig stam. Man kan starkt ifrågasätta om det är etiskt försvarbart att försöka bevara sådana raser utan att faktiskt aktivt arbeta för att öka på den genetiska variationen (vilket i er mening skulle innebära slutet för en lantras). Det är ju just detta problem så många renrasiga djur lider av, för små foundationpopulationer vilket på sikt leder till inavelsproblematik med allt vad det innebär. Och det går tydligen alldeles utmärkt att kritisera det om det handlar om renrasiga djur men inte om det handlar om lantraser. News flash=naturligt är inte alltid detsamma som bra.

Och jag vet att vi inte har några vildkatter förutom lodjuret i Sverige. Min poäng var att illustrera hur oerhört anpassningsbar tamkatten är, världen över. Tamkatten är inte så himla olik sina vilda släktingar och variationerna inom arten tamkatt är inte särskilt stora heller. Den selektiva aveln hos tamkatter är som ni vet väldigt ny. Att därför försöka påskina att det skulle råda sådana enorma skillnader mellan olika tamkatter är vilseledande.

#100 Sedan när tillhör lodjuret arten vildkatt, senast jag kollade så tillhörde den släktet kattdjur, men var en egen art?

"Min poäng var att illustrera hur oerhört anpassningsbar tamkatten är, världen över. "

Jag tror du missat poängen med lantraser, det är just dessa anpassningar man är ute efter och det finns ju anpassningar exempelvisa hos rasen turkisk van som är ärftliga. 

"Ingen art är mer inavelstålig än någon annan."

Tänka sig att dom är det. Höns är exempelvis enormt inavelståliga, tror du inte på det så titta på den senaste lantrasen av höns här i Sverige som hittades för ett par år sedan, där har de levt avskärmade under lång tid och enbart varit ett fåtal individer. 

"vilket i er mening skulle innebära slutet för en lantras)" 

Du har alltså inte läst vad vi skrivit.

#100 Du har fel med att man inte vill aktivt öka genvariationen hos lantraser, det är just det man vill och det är just därför man inte tar bort djur ur ekvationen bara för att dom har "fel färg" eller "fel huvudform" eller vad det annars skulle kunna vara.

Genom att inte utseendeavla får vi flergenetiska variationer att arbeta med och inom några år är vi många fler.

Tex Mellerudskaninen tror jag började med 23 founders (eller var iallafall 23 djur 2005) och förra året var dom 175. Man ska också inte avla på djur som har större än 15% inavelsgrad och sen när det blir fler djur kommer den procenten att sänkas (för Gotlandskaniner ska dom inte ha högre inavelsgrad än 4%).

Så man avlar medvetet för större variation inte tvärt om som du påstår.

Trots att de är så få djur bland lantraserna så är dom ändå mycket friskare än raser som avlats för utseende el storproduktion och dom är också härdigare klimatmässigt än utseendeavlade raser el storproduktionsavlade raser.

Så jag tror att du behöver läsa på om lantrasavel och hur vi arbetar på riktigt och inte bara hitta på hur vi arbetar.

Sen så är lon inte en vildkatt

#101

Jag tror du missar min poäng: eftersom tamkatten som art är så anpassningsbar som den är så är det ganska osannolikt att du kommer finna en liten livskraftig stam katter som utmärker sig nämnvärt.

Ge mig de vetenskapliga beläggen för att höns är inavelståligare än andra djur och definiera gärna vad denna tålighet utmärks av.

Jag har läst precis vad ni har skrivit. Enda sättet att öka den genetiska variationen inom en sluten population (t.ex. en lantras) är att para utanför den slutna populationen. Någonting som ni hela tiden har argumenterat för inte har med lantrasavel att göra eftersom det speciella med en lantras är att man avlar just på de individer som har de för området speficika anpassningarna.

"102

Nej, ni får inte in större genetisk variation genom att avla på allt ni har inom en sluten population (såvida ni inte kan trolla fram mutationer med knäna). Det ni på er höjd kan göra är att minimera genförlusterna (men genförluster är ofrånkomliga i en sluten population). Den faktiska inavelsgraden inom en sluten population kommer aldrig att minska, den kommer alltid att öka och det man strävar efter är att minimera ökningen. Man ska komma ihåg att det här med att räkna på inavelsgrader är bott en teoretisk metod som handlar om att kunna just minimera genförlusterna och den utgår egentligen från att alla individer i foundationpopulationen är obesläktade. Det är ett bra hjälpmedel när man ägnar sig åt uppfödning, men man ska komma ihåg skillnaderna mellan teori och praktik.

Även om antalet Mellerudskaniner är uppe i antalet 175 idag så har dessa 175 individer sammanlagt inte ett större genetiskt material än det som foundationpopulationen om 23 individer bar på. Man har förstorat familjen men inte ökat den genetiska variationen. Jag skriver det igen: för att öka den genetiska variationen i en sluten population måste man para utanför den slutna populationen dvs. hämta in "nytt blod".

Att lantraser är friskare än djuren inom storproduktionen tvivlar jag inte på. Inom storproduktion har man ju problem med inavel trots att man producerar enorma mängder djur varje år (vilket tydliggör att det inte är antalet djur i populationen som är det viktigaste utan det är det genetiska materialet i den effektiva avelspopulationen som betyder någonting), man har dessutom fokus på snabbväxande individer så att man får storproduktion. Man har inte djurens väl i fokus. 

Detta betyder dock inte att lantraser med ett genetiska material från 20 individer är en livskraftig stam. Det man håller på med när man bevarar en så liten stam utan att föra in nya gener är att ägna sig åt konstgjord andning. 

Detta är grundläggande genetik.

#103 till grundläggande genetik hör också att mutationer sker i princip konstant. Sen om man är inavlad bara för att rasen gått igenom en genetisk flaskhals så är ju även tex människor inavlade, alla djur är isåfall inavlade eftersom alla djurarter och raser nån gång gått genom en flaskhals.

#104

Ja, alla populationer kan sägas vara inavlade. Tittar vi tillräckligt långt tillbaka i tiden härstammar vi alla djur från samma amöba…

Och mutationer uppstår inte i den takt att de väger upp för inavelns negativa konsekvenser. I sådana fall skulle inavel öht inte vara ett problem. Det skulle även vara väldigt svårt att bevara en populations särart om det i rask takt uppstod nya mutationer.

#105 eftersom alla raser och arter är inavlade (följer ditt tankesätt här) borde ju inavel bara vara ett problem där det faktiskt skapar problem, vilket det i princip aldrig gör bland lantraser.

Mutationer sker hela tiden, däremot är det sällan det sker stora mutationer och mutationer som inte är relevanta i omgivningen blir inaktiverade för att sen kunna aktiveras av senare generationer som har ärvt den genen om så behövs. Gener aktiveras och avaktiveras efter behov så därför kan det vara helt andra gener som är aktiverade i dagens Mellerudskaniner än i dom tidigare. Så en mellerudskanin idag kan ha helt andra aktiverade gener än vad vad dom första mellerudskaninerna har.

Raser utvecklas och det får man som avlare acceptera men man behöver inte påskynda den utvecklingen genom att tex avla på bara ovanligt stora eller ovanligt små djur.

#103 Och hur förklarar du då den turkiska vankattens förkärlek för att simma? 

Och om jag ska leta reda på det som alla som vet något om höns vet (när väl inaveln blir tillräckligt hög så slutar nämligen höns att lägga så många ägg) så kan du leta reda på en forskningsrapport om att man bara kan avla fram utseendemässiga skillnader för utställning hos katt och inte beteendemässiga eller utseenden som faktiskt gagnar kattens överlevnad. 

Och du har fortfarande inte läst tråden, då skulle du nämligen veta hur man ser till att den nya lantrasen blir varierad. 

#107 Och lika fruktlöst är det att få dig att förstå att europén inte är en lantras, utan att bondkatten är närmre den inriktningen.

#107 Europén är fortfarande ingen lantras, varför ska det tas upp igen?

Det du säger är att alla individer (i alla arter/raser) är inavlade men ändå får man avla på andra arter/raser hur nu det kommer sig.

Jag anser att man ska undvika inavel som skadar dvs sånt som jag i normala fall skulle kalla inavel (men eftersom alla djur är inavlade så ja då kan jag ju inte kalla det inavlat enligt dig eller hur?).

ag säger att man ska ha ett sunt avelsarbete och inte bara "tuta och köra" det krävs ganska mycket för att vara genbank.

Sen har jag ju tagit upp tidigare att i vissa lantraser tar man upp liknande lantraspopulationer från likartade miljöer. Vissa lantraser gör man det i vissa inte (antagligen eftersom man inte hittat likartade populationer). Det är just det ett upprop är, att man försöker hitta likartade populationer att införliva i lantrasen, det måste fortfarande vara en lantras (dvs skild från andra populationer under längre tid) men man kan fortfarande införliva dom om det passar (vilket jag somsagt tagit upp tidigare).

#110 Även jag vill veta HUR man ska undvika inavel. Att alla djur rent krasst kan kallas inavlade om man ska hårdra det är en annan sak, som inte ens är värd att hänga upp sig på…

Varsågod Silvestris, nu väntar jag bara på din kontring med att visa på att det inte går att avla på beteenden hos katter.

"Hedemorahöns härstammar från en liten flock på omkring fem individer som togs tillvara på 1980-talet. Rasen uppvisar tecken på inavel i form av femtåighet och förekomst av ullhöns." http://stud.epsilon.slu.se/1834/

#111 Som det tidigare står i tråden, så kan katter med likartade anpassningar kvala in i rasen.

#112 Men om nu en lantras stammar från en grupp individer, som om jag förstått det rätt, ska ha varit isolerade mer eller mindre från andra individer, då blir det ju helt plötsligt "otillåten" avkomma om man parar in utomstående individer?

#113 inte om man parar det med en annan grupp individer som varit isolerade från andra individer som är inom ett liknande område/natur.

tex man kan inte blanda in Europé katter i lantraskatterna men man kanske hittar en annan population i ett likartat område (tex båda kommer från en ö eller båda kommer från fjällen) kan man införliva dom bland "lantraskatterna"

#112

Jag har aldrig påstått att det inte går att avla på beteende. Jag har påstått att katten som art inte innehar några vidare extremer och att tamkatten som art är väldigt anpassningsbar vilket innebär att det spelar ganska liten roll vad du släpper ut för katt i ladugården. Katten kommer jaga. Jag har också skrivit att kattens levnadssätt är ganska svårt att förena med den typ av isolerade miljö som krävs för att en väldigt särpräglad lantras ska uppstå. Inte ens manxen på Isle of man är särskilt särpräglad i annat än utseende.

Tack för examensarbetet. Det var intressant att läsa, men gav inte på något sätt stöd för ditt påstående om att höns skulle vara inavelståligare än andra arter. Eftersom studien dessutom bara undersökte fenotyp och inte genotyp går det inte att dra några vidare slutsatser heller. Det påtalas dessutom flera gånger i studien att rasen uppvisar ett flertal inavelstecken och i diskussionen ifrågasätts om rasen genetiska variation är tillräcklig. Genotypiska studier efterfrågas.

#115 Så du missade alltså citatet om att 5 individer var ursprunget för alla de hedemora som finns idag? Nu ska vi se, 35 år a två generationer blir 70 generationer och först nu ser man vissa inavelsproblem. Skulle du lyckas med det med andra arter alltså?

Och du har fortfarande inte hajat vad lantraser går ut på. Vi tar det igen:

En bonde i Skåne har väldigt mycket kaniner på sin mark. Vad behöver han då? En tunna gift eller en katt från en stam med försmak på kaniner? För du höll ju numera med om att katter gick att avla på beteenden, så då är det ju fullt möjligt att det skulle finnas en lantras med kanintycke.

#116

Studien du hänvisar till säger ingenting om hur länge inavelstecknen har förekommit utan den observerar bara fenotypen just då. 70 generationer handlar även om en förhållandevis kort tid.

Jag har läst vad lantraser handlar om (inte bara vad ni skriver här utan även under min utbildning). Du behöver inte upprepa dig. Jag litar på att du kan gå tillbaks och läsa mina inlägg igen för att förstå varför jag anser det vara osannolikt att det förekommer den typ av isolerade kattstammar som skulle krävas och vilka svårigheter det skulle innebära att hålla de fortsatt isolerade. Som dessutom ska vara av tillräcklig storlek för att den ska ha en livskraftig framtid. 

Sedan är ju katten generellt en förträfflig jägare alldeles oavsett eftersom den i väldigt stor utsträckning fortfarande lever som den gjorde för 200 år sedan.

#117 Men om du nu studerat det, varför fortsätter du då att hävda att 1+1 är 23? Du måste väl förstå vad det ger för intryck? Bara det att du hävdar att europeen skulle vara en bra bas är ju ganska så galen. Det är ungefär som man skulle vilja avla fram dvärghästar och då börja med ardenners.

Då får du visa en studie angående andra djurarter där 70 generationer baserat på 5 individer fortfarande har frisk avkomma, för det är just det, hedemora är ansedd som en frisk ras och det är ju långt ifrån alla höns som föds med fler tår. 

Du hävdar att alla katter simmar och alla katter fångar kaniner vid tillfälle?

#118

Att hävda att europén är en bra bas är inte särskilt galet alls med tanke på att det sannolikt är det mest isolerade svenska population som härstammar från just svenska bondkatter vi har i landet (det finns dessutom möjlighet att mönstra in huskatter). Du kan ju annars vända dig till Jordbruksverket och fråga varför de anser att europén tillsammans med ett flertal andra svenska husdjursraser anses vara genetiskt viktig att bevara.

Jag tänker inte gräva fram några studier alls. Det var du som kom med ett påstående och jag ville ha stöd för det. Det kunde du inte presentera med den studie du hänvisade till. Bevisbördan ligger inte på mig. Du anar inte hur många gånger jag har hört exakt samma argument gällande katter, kaniner och hästar. Att de skulle vara mer tåliga för inavel än andra djur.

Jag hävdar att katter som lever på kaninrika marker främst kommer jaga kaniner, ja. Jag hävdar att de som lever på lämmelrika marker främst kommer jaga lämlar. Jag hävdar att de som bara har tillgång till ormar kommer jaga ormar. Katter är anpassningsbara opportunistiska jägare. Visst kan vissa typer av specialisering nedärvas genetiskt, men jag säger det igen… pga. hur katter hålls, har hållits och pga. deras livsstil finner jag det osannolikt att vi finner några särskilt utmärkande populationer i Sverige. Man ska dessutom kunna påvisa att beteendet ärvs genetiskt och inte socialt (eller så kan det vara en kombination). Mig veterligen har man ännu bara kunnat påvisa en typ av ärftlig bytesspecialisering hos katt och det man visade på då var att kattmammor som jagar råttor får ungar som jagar råttor. Om det var det genetiska arvet eller det sociala tror jag inte utreddes.

Simmar alla katter? Nej, sannolikt bara när belöningen är tillräckligt stor.

#119 Vi säger inte att Europén inte är värd att bevara, vi säger att den har noll och ingenting med lantraskatter att göra.

Ang tålighet för inavel borde det kunna vara en stor skillnad mellan populationer. De flesta problem som kan ske vid inavel har i grunden men sjuka linjer att göra (för att ta kaniner som exempel så kan inavel visa att bettfel finns i släkten). Så en friskare population borde rent logiskt vara tåligare mot inavel.

Sen så undrar jag vad ni har emot att vi som vill ha en lantraskatt vill ha en lantraskatt. Jag blir inte arg och ska diskutera i flera veckor om nån kattavlare vill få fram en ny kattras som inte är en lantras. Jag kommer inte att köpa den men jag kommer inte att köpa en birma heller, eller en perser, eller en lama.

Är populationer skild från andra populationer så blir det till skut skilda raser och sen om det går nog lång tid skilda arter även om man inte kan se skillnaden på ett annat sätt än en genetisk nivå. En lantraskatt behöver inte se jätteolik en annan katt ut och det kan ändå vara en annan ras. Det du talar om är faktiskt totalt irrelevant.

Däremot kommer det vara skillnader, däremot kanske inte stora eller just dom skillnader som vi "förutspår" på våra låtsaslantraser.

#119 Nu skrev du igen att 1+1 är 23. Du har alltså inte förstått vad en lantras är och europeen är inte värd att avla om till en lantras.

Sedan var det faktiskt du som kom med ett påstående först i inlägg 100 om att alla djurraser var precis lika känsliga för inavel."Ingen art är mer inavelstålig än någon annan." Jag tycker faktiskt att du ska bevisa detta. Jag kunde mycket väl visa på hur många generationer man faktiskt kunde avla höns med sin egen far osv. 

Det känns som att du bestämt dig för att alla andra har fel, oavsett vad de kan  samt kan visa på och vet, trots att du själv inte ger intrycket av att vara vidare insatt. 

"Jag hävdar att katter som lever på kaninrika marker främst kommer jaga kaniner, ja."

Bevis tack (även om jag av erfarenhet vet att du har fel). 

"Visst kan vissa typer av specialisering nedärvas genetiskt, men jag säger det igen… pga. hur katter hålls, har hållits och pga. deras livsstil finner jag det osannolikt att vi finner några särskilt utmärkande populationer i Sverige. "

Så det är bara i andra länder som populationsdrag kan uppstå. Intressant.

"Simmar alla katter? Nej, sannolikt bara när belöningen är tillräckligt stor.."

Så hur kommer det sig då att vankatterna faktiskt gör det frivilligt och utan belöning?

#120

Hur snabbt uppenbara problem med inavel uppstår beror självklart på genuppsättningen hos foundationpopulationen. Ju fler negativa recessiva/kvantitativa defekter de bär på ju snabbare kommer problem bli uppenbara. Detta har dock ingenting med inavelstålighet att göra för inavel befäster inte bara recessiva/kvantitativa anlag. Det har en negativ effekt på immunförsvar och reproduktion, effekter som inte har med "dolda anlag" att göra utan med genförlusten som ofrånkomligt sker vid inavel. Läs t.ex. Naturens skydd av P-E Sundgren (http://genetica.se/index.php/laeshoernan).

Vad har jag emot skapande av en lantras? Jag är generellt sett ingen anhängare av att bygga upp raser på små populationer som på sikt leder till  inavelsproblematik och det är vad jag tror kommer hända om ni försöker bygga upp en lantras (det vore ju inget unikt problem för just lantraskatten). Dessutom ifrågasätter jag syftet. Med tanke på hur god jägare dagens katter faktiskt fortfarande är ifrågasätter jag syftet med att försöka bevara en eventuellt liten population bara för att den har funnits länge. Det syftet är inte noblare än att försöka bevara en liten population som har en häftig färg (någonting jag inte heller är en anhängare av när det innebär stängda stamböcker trots alldeles för liten foundation).

Och jag ifrågasätter behovet. Det råder ingen brist på katter som kan sköta jobbet på gårdarna ute i landet. Verkligen inte. 

Sedan har jag ställt frågor utifrån hur nu har tänkt sköta den rent praktiska biten med tanke på kattens reproduktionsmönster och livsstil. Det är svårt att garantera isolering av en population fertila katter som kommer och går som de vill. Därtill kommer den etiska aspekten hur ni ska hindra hanarna från att befrukta hemlösa honkatter och späda på antalet hemlösa katter.

För mig låter det mer som en önskan att ha någonting exotiskt än en genomtänkt idé.

#121

Som svar på tidigare inlägg som tog upp termen inavelstålig (som att inavel skulle fungera olika på olika arter). 

Eftersom det inte är jag som ifrågasätter grundläggande genetiska principer tänker inte jag sätta mig ner och citera genetikböckerna här hemma. Isogena försöksdjursstammar kan också förefalla väldigt friska. Tills du plockar dem ur laboratorierna. Som sagt, lättillgänglig läsning om inavel och immunförsvar erbjuder Sundgren.

Prey availability

Changes in the numbers or vulnerability of prey species affect their availability; this is reflected in both the their frequency in the diet of cats ans in the amount of time a cat takes to successfully capture a prey animal…

… In the Netherlands when voles became abundant, house cats quickly move into the fields to feed on then and continue to hunt there as the vole population declines (Niewold, 1986).

Liberg (1984) demonstrated that cats prey more heavily on rabbits when the rabbit population increases…

Källa: The Domestic Cat: The Biology of its Behaviour av Turner och Bateson.

Jag har inte påstått någonting om andra länder (hur många andra länder har lantraskatter) men ja, teoretiskt kan olika länder ha olika förutsättningar pga. den geografiska utformningen. Det kan också finnas olika sätt att hålla katter. Den kulturella synen på katter kan påverka hur de lever i landet.

Och van-katter (de som simmar, alla gör det inte) gör det antagligen för att det på något sätt belönar dem. En belöning måste inte komma från en människa. Om ett beteende lönar sig tenderar djur att utöva dem igen. Även om det så bara handlar om att ha kul, att det känns bra i kroppen så är ju det en belöning. En inre belöning. Denna typ av inlärningsförmåga är ju inte minst viktig för att bli en framgångsrik jägare (katter återvänder till de ställen de haft framgångsrika jakter vilket också illustreras i citatet ovan från The Domestic Cat).

#122 Fast en frisk stam skulle fortfarande klara mer inavel än en stam som inte är frisk = den friska stammen är mer inavelstålig.

Tekniskt sett skapar man inte lantraser, man bevarar dom eftersom många i dagens samhälle vill ha söta fluffiga djur utan möjlighet att ta hand om sig själv eller djur som växer snabbt/ger mycket (tex mjölk) på soja och dyl, så riskerar flera viktiga raser att dö ut eller så hinner dom dö ut innan nån hinner att försöka rädda dom.

Sen kan katter göra mer än att bara se söt ut och jaga möss, tex vår katt håller borta räven från våra djur. Det är jättebra, särskilt eftersom hon äter mindre än bruks hundraser.

Hon hjälper också till att äta rester från slakt, det skulle säkert en hund också göra men katten är mindre = drar mindre mat.

Vår katt håller sig också borta från större rovdjur (tex björn) och motordrivna saker (bilar motorsågar m.m.) vilket gör att hon klarar sig bra ute.

Det kan man inte veta att "alla andra" katter gör, men det skulle vara möjliga egenskaper som skulle kunna finnas hos en lantras.

Ang hur det ska praktiskt göras har svar tagits upp reda och jag tänker inte ta upp det igen eftersom ni uppenbarligen inte läser det.

Vill jag ha nått exotiskt köper jag dvärggojjor vilket jag redan vet att jag gillar, det funkar däremot inte här eftersom alla har ett jobb här på gården varesig man är tvåbent el fyrbent. Skaffar jag ett djur vill jag ha det som funkar bäst för oss, tex vill vi fortfarande ha undan räven även den dag som vår katt dör.

Sen tycker jag inte det är rätt att man låter raser dö ut bara för att man tror att man inte behöver dom som världen är nu.

Tack Sylvesters och oberon för alla inlägg kunskap och ork att svara på allt ;-) Vill bara lägga till att jag föder upp Allmogefår ( Åsenfår) och Norsk Skogkatt . Det började med får och kunskapen om genetik och bevarande gjorde att jag valde Norsk Skogkatt. Europé samt Skogis är våra nordiska lantraser! Temperament och hälsa är det viktigaste i Skogisavel och även i fåravel är det först och främst temperament samt hälsa som styr utvalet av avelsdjur. Kostnader för kattavel är tyvärr jätte hög, men kött är solklart dyrare än Hö och smådjursvet är mycket dyrare än Distriktsvet . Samt att fåren är alldeles för billigt för allt jobb jag lägger ner! Jag är tacksamm att det går att få tillbaka en del av pengarna så att det går att fortsätta med båda katt och fåravel som nör man väll har lärt sig inte skiljer sig så mycket åt som många tro.

#125 Nordiska raser är dom men fortfarande inte lantraser, det är skillnad.

#123 Jaha, skönt för dig att friskriva dig pga okunskap om höns. Då vet jag det. 🙂

Men om du skulle tänka logiskt, så lever vilda höns i flock där inaveln är ganska hög. Om de inte var tåliga, skulle de då överleva som art?

#126 Precis, det gäller ju att förstå skillnaden.

#127 De flesta djur som lever i haremsystem brukar ha system utvecklade för att på sikt undvika inavel. Ungdjur som stöts bort vid könsmognad, handjur som byts ut av utomstående konkurrenter, sneakers osv.

#125 Det är bäst att jag tillägger det igen.

Även fast dom inte är lantraser betyder det ju inte att vi tycker att dom ska dö ut för det. Vi är bara inte intresserade av att själva avla på dom eller köpa dom.

#129 På sikt ja, men de klarar inavel bättre än andra arter från andra ordningar. Som sagt, fem individer som bas för 70 generationer skulle inte ge några vidare hundar exempelvis lundehunden är ju en väldigt sjuk ras som härstammar från några få individer.

Om det fanns en lantras som var specialiserade på att fånga stora råttor, t.ex. inne stan, skulle jag definitivt se vitsen med att bevara en sådan ras.  De flesta katter i stan är ju innekatter eller har små revir pga kastrering. Och med den ofantliga ökningen av råttpopulationen som har skett de senaste tio åren, skulle det finnas behov av en sådan specialiserad ras.