Utekatt på sommaren
Ska flytta till lägenhet och sen när jag bott in mig och så skaffa två katter. Tyvärr är lägenheten mitt i stan (eller ja tillräckligt mitt i för att jag inte vill ha missarna ute)
Men mina föräldrar har en stuga där jag kommer att vara några veckor på sommaren, jag hoppas sen(om några år) att kunna få hyra en stuga där jag kan vara hela sommarhalvåret. Min tanke är att då de veckorna vi är i stugan kunna ha katterna ute, vi är ute hela dagarna, hundarna kan gå ut och in och det känns självklart att katterna också skulle kunna göra det.
Jag förstår att det är väldigt individuellt beroende på hur katterna är, men är det någon som har gjort så som kunnat haft katterna ute några veckor på sommaren som sen kunnat ha de som innekatter resterande utav året (med koppelpromenader kanske) utan att de blir "galna" utav att inte få vara ute. Har de förstått att det är "på landet" som man får vara ute och hemma är man inne?
Mvh Swadika
Sajtvärd på reborns
Min första katt (när jag var barn) var innekatt i många år tills vi skaffade sommarställe. Då fick hon komma och gå som hon ville när vi var där. Resten av tiden var hon innekatt "som vanligt". Och det gick hur bra som helst. Kanske är det lättare om dom från början varit innekatter……?
Tänk vad mycket spännande man kan lära sig, när man inser att man inte är så smart som man har trott! / Catta-Y
Meeow!
Jag gjorde också något liknande med min första katt. Hon kunde inte gå lös där jag bodde då eftersom hon inte förstod sig på biltrafik. När det kom en bil ville hon lägga sig mitt i vägen och titta närmare på den… Vi gick ut ofta i koppel istället.
Senare träffade jag min blivande man med stuga i skogen. Där kunde hon gå lös. Det blev helger och sommarsemestrar. Hemma fortsatte hon att vara innekatt, och det gick bra. Det var som två helt olika världar - två helt olika revir för henne tror jag.
"Tur har man kanske varje dag, otur mera sällan". Valfridus I. President i republiken Åsen och Fristaten Holmen
Vår nuvarande katt och hennes kattkompis (avlivad nu) levde så då hon var i min systers ägo, hon var utekatt då min syster hälsade på hos pappa och innekatt annars (utan koppelpromenader).
Däremot kan jag inte lova att man kan kalla att dom mådde bra av det då båda katterna var ätstörda då (inte så jättemycket men dom åt blandannat allt bröd som var framme och lite sånt), kissade inne och min mamma vägrade ta hand om dom för en helg då dom i princip var omöjliga att ha i hennes hus (min syster bor i lägenhet).
Sen efter ett tag flyttade de hit och blev utekatter på riktigt och ätstörningen blev värre efter ett tag, vi vet inte riktigt varför, kanske var det det att dom först skildes från sin husse (min syster och han gjorde slut) och sen sin matte (då dom flyttade hit för min syster skulle resa jättemycket på sommaren). Men tillslut (efter att vi försökt med allt vi kunde komma på och lite till) så avlivades hon som var värst och hon som är kvar är nu inte ätstörd alls.
Men jag vet inte om ätstördheten berodde på att dom varierade att vara utekatt och innekatt eller nått annat.
l'm back
Jag har gjort liknande med min katt. Hon följde ofta med hem till mina föräldrar när jag åkte dit. Var då ute om dagarna (med möjlighet att gå in under tak) och kom sen in och sov hos mig på natten. Ungefär lika som det funkar nu när hon är utekatt.
Hade inga problem att ha henne inne sedan, hon gillar (gillade) inte dåligt väder så stannade gladeligen inne när hösten och regnrusket kom.
Mvh Emelie & Jack
Exa Equestrian, Ingen död fisk, 141km