Skaffa avskiljning mellan två rum, typ fästa kompostgaller över en dörrgång. På det viset kan dom ha olika rum för sig själva, se varandra, nosa på varandra och vänja sig vid varandras närhet. Om ni fäster kompostgallerna som en dörr kan ni även gå emellan rummen och ha matningar så de samtidigt äter och får goda erfarenheter nära varandra. Ni kan även leka med katterna på varsin sida så även det blir positiv erfarenhet. Samma med kel om dom gillar kel.

Ge båda möjligheter till olika nivåer. Vissa katter är tryggare om de sitter på en höjd. 

Om ni gör detta i några dagar så kommer ni sedan kunna ta bort skiljväggen när ni märker att dom är okej med varandra. Jag upplever att det är lättare för katter att inte ryka samman om en sitter högt medans andra går på golvet. Om båda är på golvet är det lite mer konfrontation. Mata därför på separata plan (golv och höjd) första tiden när skiljväggen är borta, gärna direkt skiljväggen är borta så de slipper känna tävlan över maten. 

Ha gärna två lådor med så det inte blir krock där med. När katterna är vänner inomhus kan de börja gå ut igen.

Lycka till!

Tack så jättemycket för dina tips och råd Cahira! Har läst men inte kunnat skriva förrän nu. En galler-dörr är precis vad vi tänkt göra och bygga en tillfällig utegård som kattpojken kan ta sig ut till genom fönstret. 

Kattjejen kommer att få komma och gå som vanligt så få se hur lång tid det tar innan hon accepterar att det finns en ny katt inne. Men det får ta den tid det tar.

Bra råd om att vänta med utsläppet tills de accepterar varandra inomhus.

Ska absolut köpa ny kattlåda. Bra tips. Har en gammal också men tjejen använder den aldrig. Så det får bli en låda inomhus och en i rastgården.

Det är nog inte så dumt att ge mat på olika nivåer. 

Jag tar till mig alla dina råd. Så tack igen!

Om någon har fler tips och erfarenheter så tar jag gärna emot dom också. 🙂 Det börjar bli dags att bygga rastgård snart.

Rastgard later som ett jatteklokt system sa de kan vanja sig i sakerhet aven ute. :)

Det låter som era planer är super bra och jag hoppas det går fint med katterna. 

Själva tog vi hem en skyggis som visa sig vara en kelgris då hon är stort behov av närhet av andra katter så har hon tagit hundarna med en klackspark och hon avgudar tidigare katten. Det har inte vart något problem alls, men hon fick bo i eget rum 1 mån först för att se så hon var fullt frisk mm.

Tack Cahira. Ja jag tror att en liten rastgård kan vara bra för båda katterna. Och för att den lilla pojken ska få lära känna sin omgivning lite innan han släpps lös.

Tack Forest jag hoppas att det går smidigt och bra också. Vad härligt för er skyggis-kelgris att få komma till ett hem där hon är välkommen och mår bra. Det måste va lycka för henne att ingå i en så blandad flock med både människor och olika djur och vara älskad.

vad jag lärt mig så kan hane o hona tillsamans blir svårt då hane ofta dominatare. DEsutom är kat inget flock djur utan revir djur

Tack f dina tankar också varg74.. Nej, jag vet att katten inte är ett flockdjur i den bemärkelsen som vi oftast tänker på när vi hör det ordet. Men familjen som katten lever i är ju också en liten flock. Katter är ju inte ensamvargar helt, dom söker sig till andra katter o människor till ex. Särskilt katterna som lever här, s k tamkatter (lokatterna söker sej ju inte till oss människor….) Jag hade aldrig hört att hona hane kan vara svårare. Så det ska bli intressant och se om det stämmer i det här fallet. Men det hoppas jag verkligen inte! Jag har däremot hört att syskon som lever ihop kan börja slåss om sitt revir när de blir äldre. Särskilt systrar. Men jag vet inte om det stämmer. Katten/flickan är en mjuk o go tjej men kan nog vara den dominantare av dom två. Mem vi får se och jag hoppas att det löser sej bra om dom får ta den tid på sej som dom behöver.

6 Nja det där tror jag inte på dels för att jag har haft flera vuxna katter som kommit antingen som dumpade strövande katter,eller som vuxna katter som har behov av nytt hem eller helt enkelt vildkatter. Alla har vart olika kön, vissa har inte vart kastrerade utan detta har jag fått gjort när dom kommit till oss. Jag kan säga att jag har haft mer honor som vart mer griniga och fått hankatter att känna sig mindre önskvärda. Alla dom hanar vi har haft har vart mesiga visst har dom fajtas vid behov. Men i förra huset vi hyrde så var våra hankatter inte dom som tog fajten när grannens elaking skulle våldta våran Missy men Mio en honkatt satte han på plats 2 gånger sen våga inte han gå på våran tomt mera. Hanarna sprang in genom kattluckan o Mio gick ut o tog fajten hon fick då med sig 2 andra honkatter som stötta upp henne. Girlpower ✨ Kan även säga att Mio var bossen även inne men hon var så snäll dok fostra hon gärna hittekattungarna o tala om att hennes låda o bädd ger man tusan i 🤫

nu sdde jag att jag bara hört det

Nu har kattherren varit här i 4 veckor. Han har anpassat sig bra även fast han inte har fått gå ut i det fria (bara i rastgården). Han är väldigt på och vill komma kattdamen nära. När hon går ut ropar han på henne (ylar nästan) i rastgården. Han verkar vara den som är mest "dominant", eller som jag säger: Han är Street Smart! Han vet hur man hanterar konkurrenter, han har ju levt bland många såna. 

Kattdamen däremot har visat sig vara mycket mer skrajsen än jag hoppades. Och hon är ju uppvuxen ute på landet så hon har inte behövt bli Street Smart, hon är mer primitiv. Hon har visat sitt missnöje med att markera sin doft bl a med att kissa inne på golven vilket hon aldrig gjort förut. Ett par gånger hann jag stoppa henne, en gång hann hon kissa inne. Och hon har valt att knappt vara hemma alls (hon är ju frigående) och sovit utomhus hela nätterna. Ibland sover hon ute normalt också, men inte så här länge. 

Mötena med galler emellan (inomhus och utomhus) var lite lustiga i början, dom dansade "krigsdanser" och försökte imponera på varandra. Men det gör dom inte särskilt mycket längre.

Dom har mötts inomhus utan galler emellan vid några tillfällen också. Två av dom gångerna har Herrn visat sin kaxiga sida och  har skrämt henne ordentligt. Dom andra gångerna däremellan har det gått okej-bra. Han har ignorerat henne eller gått omvägar för att fly från henne. Hon har fräst ibland och ibland inte.

Eftersom hon just nu är mer rädd för honom igen (han gjorde en "macho-demonstration igår igen) har jag gallerdörren stängd på nätterna, för att hon ska våga sig in igen. Jag vill ju inte att hon ska undvika att komma in helt (vilket hon gjort emellanåt nu). Och det verkar funka, en del av natten inatt (tidiga morgonen egentlien) har hon sovit med mig igen, för första gången på länge. 

Jag antar att jag måste låta det ta tid. För jag vill inte att hon ska bli så räddig av sig att hon försvinner helt. Hon har gjort det förr, hon försvann från sin tidigare ägare på grund av att de hade en katt till som inte ville dela revir med henne……

Nätterna blir splittrade när jag är ensam med dom, jag sover i skift. Första delen av natten i rummet med kattherren, andra delen i sovrummet där jag brukar sova och kattdamen också.

Nu blir det kallare så kanske Feliwayen får bättre effekt…… Och förhoppningsvis får dom kallare nätterna henne att våga sig in igen mer.

Har ni fler tips på vad jag kan göra för att hjälpa dom att acceptera varandra och för att hjälpa dom att inte vara rädda för varandra? Jag vill ju att damen ska känna sig trygg med att komma in. Och jag vill att herrn ska få frihet att gå ut och in och känna sig trygg…….

8 - lite Vilda Västern :))

10. Jag har haft själv stödhemskatt här som fick ungar detta visa våran andra katt med stort missnöje (kastrerad hane). Han var inte heller inne mycket låg ofta ute under en buske i spöregn. Hon var här länge och det vart inte bättre med tiden, så hon fick flytta planen var att hon skulle stanna eftersom hon var så go och älskade vara i närheten av våran katt. Snäll dom kom annars skapligt bra överens men man märkte missnöjet på Bamse, markera inne med bajsa även på sin lillmattes säng :-C Börja sen säga ifrån med att jaga/skrämma Saga-stödhemskissen men i regel gjorde han inte detta ofta. Hur som helst så valde vi att han ska vara ensamkatt han trivs inte med andra katter

 12 Vad tråkigt att inte era katter kunde samsas! Hur länge var stödhemskatten hos er?

Det är det jag är rädd för att dom inte ska acceptera varandra i längden heller. Jag får väl göra som jag gör nu ett tag till, hålla dom delvis separerade och låta dom mötas utan galler nån gång emellanåt.  För jag vet inte om jag vågar chansa på att hålla öppet helt och hållet (mellan rummen inomhus) igen och hoppas på att kattdamen vågar bättre……?
Tänkte ge det ett halvår ungefär…….

Det känns grymt mot dom båda två. Nya katten som vill bli kompis och vill komma ut i det fria. "Gamla" katten  som inte är särskilt lycklig över sin nya sambo….

13 det vart 4-5 månader minst eftersom hon vänta ungarna men jag trodde att hon skulle få betydligt tidigare än vad hon fick, kattungarna var här tills dom var 12 v gamla. Så länge hon var i eget rum gick det bra men så fort hon fick komma ut och vara överallt vart det tvärstopp våran andra katt var knappt inne, så han gick dessutom ner i vikt.

14 Usch vad jobbigt för både er och katterna! Det är ju förstås naturligt att alla katter inte kan komma överens och acceptera varandra, inte ens vi människor som kan tänka lite framåt lyckas ju med det heller……. Men skönt för Bamse att han fick tillbaka sin plats i livet och inte behövde dela den med honan och ungarna.

Igår lossnade en propp till! Jag har läst och hört att man aldrig ska lägga sig i när katter ska lära känna varandra. Men jag bestämde mig för att göra det ändå. Kattdamen var för rädd för den lite framfusiga Herrn. Så jag korrigerade honom lite när han i sin iver sprang efter henne och ville möta henne nos mot nos. Ett tyst nej samtidigt som jag knäppte en gång med fingrarna. Herrn förstod på en gång vad jag menade. Det fick honan att känna att hon har stöd och hennes självförtroende växte lika snabbt som fingerknäppen. Hon såg ju dessutom att Herrn backade lite. Så kattdamen har kommit hem och sovit med mig igen. Igår morse satt jag i soffan och hade kattdamen på ena sidan. Sen kom Herrn och ville busa med henne. En likadan korrigering och han lugnade sig. Hoppade upp i soffan och la sig, på andra sidan om mig. Där sov dom båda två i flera timmar. Jag satt hos dom stora delar av tiden men gick upp ibland och pysslade med mitt. Sen dess har dom både mötts, honan fräst lite halvdant men också varit nyfiken och intresserad. Dom gick t o m och la sig i soffan tillsammans igen på eftermiddan, i varsin ände av soffan förstås….. 

Så nu kan dom mötas även om dom är lite osäkra ännu och passera varandra utan att bli förskräckta. Inatt sov jag i soffan  med Herrn i andra delen av soffan (hörnsoffa). Vid halv 4 på natten kom damen in och la sig och sov hos mig, ovanpå mig nära ansiktet som hon brukar och Herrn i samma soffa! Hurra! Nu går det framåt med raska steg! Jag är så glad,. det verkar lovande! 🙂

16 vilken lycka :) Tycker det låter super att hon finner trygghet och kan sova så pass nära honom i 2 h det bådar mycket bra :=)

Det är lite "två steg framåt och ett steg bakåt" när det gäller våra katter. Katthonan är fortfarande lite skrajsen för hanen. Ibland passerar hon honom väldigt försiktigt och gör sig "liten" men ibland så passserar hon honom med svansen i topp. Dom sniffar på varandra ibland, när hon har kommit hem med en mus…… Honan har en avdelad hörna som jag gjort i ordning åt henne, gjort om en lågbänk till "torn" som hon kan ligga på och ha utsikt (ställde lågbänken på ända och har klätt om hyllplanen med dörrmattor o filtar bl a). 

Hanen gillar papperskassar och kartonger, kul platser. Så gjorde i ordning en stor kartong som han kan gå in i (ena änden öppen, annars är den som en "grotta"). Men honan tog över den och sover i den när hon kommer hem efter att ha varit ute på äventyr. Så nu sover dom i samma rum varje natt.

Eftersom honan varit såpass rädd för honom så har jag ännu inte låtit hanen gå ut fritt, utan han har fått hålla till godo med sin rastgård. Dit kan han gå när han vill genom en kattlucka som vi monterat i fönstret.
Han är fortfarande lite mer "på" /"pushig", men har lugnat sig betydligt och låter henne vara ifred nu när hon vill sova.

Min fråga är nu: Hur pass mycket "vänner" bör dom vara innan jag vågar släppa ut hankatten på "frigång"? Tyckte tipset, att han skulle hållas inne tills de accepterar varandra inomhus, var bra och har gjort så. Men vad tror ni, hon är ju fortfarande lite skrajsen men inte livrädd. Och vissa stunder är hon ju t o m lite kaxigare, kan det vara läge att låta honom komma ut i friheten nu? Eller bör jag vänta tills dom är helt eller nästan "vänner"??? Känner mig lite kluven och osäker. Han vill ju så gärna få komma ut och inspektera naturen här.

Hur /harhade ni gjort?

#17 Tack! Ja det kändes super då. Nu har hon inte sovit hos mig särskilt många gånger sedan dess, men som jag skrev ovan, så sover dom i samma rum på nätterna/morgnarna nu. Hon noga övervakad av en leklysten hanne. :)

Jag skulle släppa ut honom, de behöver ju lite pauser från varandra också.

Tack VildaVittra! Nu har dom ju väldigt mycket pauser från varandra, eftersom honan går ut och in som hon vill och hon är borta  från fm/mitt på dagen (beroende på väder) till sena kvällen och sen ut igen på natten. Men det känns bra att du tror att jag kan släppa ut hanen också nu! Jag är ju osäker mest pga att honan fortfarande är lite rädd för honom……..

Nu är han ute på vift! Han tog en lov runt huset och sniffade runt, sen gjorde han likadant med grannens domäner. Sen kom han springande och hoppande, lyckligare än någonsin! Vilken fröjd! Och vilken fröjd att se! Sen var det dags att utforska på andra håll. Så nu är han här ute i skogen nånstans. Och jag kan bara hålla tummarna för att han inte drar sig allt för långt bort och att han visar sig igen ganska snart, trött, hungrig men så nöjd! Lite nervigt är det……..

Han är hemma för tredje gången sen han fick "frigång". Lycklig och trött. Men ska nog ut en stund till nu……. 

Tack igen allihop för era tips och tankar! 🌺

Då vet han ju definitivt vart han bor. 🙂

#24 Jaa precis, det vet han nu, det märkls (var en gnutta orolig för att han skulle börja ta sig "hemåt" till där han är uppväxt)! 

Han har värsta motionsdagen idag. Springer o hoppar och rusar upp i träden, kollar stegen, vill upp på taket. Ser att kroppen börjar bli trött nu, men sinnet är ungt, så han utforskar vidare. En rolig dag blev det idag! 

Få se nu bara hur det går med båda fria, jag hoppas honan inte reagerar negativt på det, för nu kommer han ju vara "på" inte bara inomhus, utan även utomhus…. 

❤️🐱❤️

Vad roligt o höra att det går så bra 🤗

#26 Tack! Ja, det går ganska bra. 

Hanen är lycklig och trött idag. Strosat runt lite i lite lugnare takt, jag tror han har träningsvärk efter allt spring igår. 

Honan är fortfarande lite för skrajsen och verkar känna sig mer osäker igen, för att hanen nu finns överallt i hennes revir tror jag. Hon stannade ute hela natten tills jag ropade på henne vid 7 imorse…….. Hon sov ett par timmar inne men sen vaknade hon  och var lite stressad när hanen gick ut. 

Jag hoppas att hon kommer att märka att han inte är lika mycket "på" nu när han har fri tillgång till utelivet också, det finns ju så mycket annat  göra och kolla in nu………..

Men det värmer hjärtat att se hur han njuter och mår bra! 🙂 Och så skönt att jag kan ha dörrar och fönster öppna utan att behöva hålla koll på att hanen inte slinker ut. De två gallerdörrar vi gjort inomhus "åker" idag! Han har fortfarande sin rastgård men jag har öppnat upp en liten hörna i nätet så att han kan komma och gå som han vill även om ytterdörren är stängd.

Två steg fram och ett steg bak var det ja……..

Usch nu blir jag nervig igen……. Efter nästan en hel dags vila fick hanen energi igen. Honan kom hem, dom fick mat båda två. En på golvet, en på bordet, så som jag på sistone har gett dom mat när dom är inne båda två.

Hanen gick ut. Honan gick ut lite senare. Sen kommer hanen gående emot henne, inte alls på krigsstigen eller nåt, han vill ju bara lära känna och leka. Men hon tog mod till sig eller hade fått nog (vet inte vilket) och kastade sig över honom. Ett kort slagsmål (gissar att ingen gjorde sig illa egentligen) med lite skrik och hanen som blivit överrumplad hamnade i underläge förstås. Honan lommade iväg. Och vem är "på" om inte hanen?! Han är som en skugga efter henne. Så nu har dom gått iväg båda två, honan med en enerverande följeslagare……… Hade önskat att slagsmål o sånt hade varit inomhus, lite lättare att "ha koll" då. Men nu när dom är ute i det fria båda två blir jag lite nervig/orolig. Jag är inte paniskt orolig men oron finns där…….. Jag hoppas att dom fixar det här bra och snabbt nu! Jag vill inte att honan ska känna sig utstött igen som hon blev i sitt förra hem!

Har ni erfarenheter av era katter som varit osams och slagits "i det fria"? Och hur har det gått?

Jag har ju som sagt ingen erfarenhet av att sammanföra två katter på det här sättet………

Låter som en ganska normal hona, de sätter hanarna på plats och sedan gör hanen allt för att beveka surkärringen. 😃

😃 Låter nästan mänskligt! Tack VildaVittra för det perspektivet! 😂

(Jag vet ju att det oftast ser värre ut än det är, så jag blev inte särskilt rädd för själva fajten men som sagt, oron för hur hon ska ta det framöver finns…. Men detta med "surkärringen" gjorde gott! ;) )

#29 - Uppdatering: Nädå, hanen gör inte alls allt för att beveka surkärringen. Tyvärr! Han försöker bara lura henne för att sen sätta henne på plats.

Två steg fram och ett steg bakåt är det hela tiden.  Har provat Zylkene i ett par veckor nu (har också Feliway fortfarande). Och det märktes ganska snabbt en positiv förändring när dom båda fick Zylkene. 

Hans husse (sedan 10 år) är ju inte här hela tiden, men när han kommer hit, så triggas hankattens kaxighet igång mer igen. Och han är "påig" på honan igen och hon har inte blivit mindre rädd för honom när han är i dom perioderna. 

Han är alltså lugnare när husse är borta och honan blir mer trygg igen och glädjen kommer tillbaks. Tills husse kommer hem igen och hanen blir extra "påig"  igen. Det verkar som att hanens mod och kaxighet stärks av att ha "gamla trygga husse" här. 

I dom lugnare perioderna kan jag se att dom ändå funkar att bo i samma hem, så jag har hopp! Ibland när jag lämnar hemmet så ligger dom och sover i samma rum (inte tillsammans dock) och när jag kommer hem så händer det ofta att dom också ligger och sover i samma rum, ensamma.

Jag får  bara räkna med att ge det lång tid….. Ska prova Zylkene nån vecka till och sen sluta med det när hanen lugnat sig igen för att se om dom är mindre stressade efter det. Zylkene är ju inte billigt precis, särskilt som jag ger det till båda katterna. Men kanske funkar det att ge dom det runt tiden då Husse kommer hem bara……

Eller ska jag förbjuda Husse att komma hem istället??? 🤔

Ville bara skriva av mig lite…… 🙂